Är massakern på 1 400 judar värd att firas?
Förintelsen eller den ultimata lösningen på judefrågan, blev vi påminda om från 2:a världskrigets fasor. Att folk plötsligt skulle ägna sig åt folkmord i industriell skala och fira resultatet efteråt, har vi i den civiliserade västvärlden, svårt att förstå.
Också i Sverige har vi människor, som jublar över att judar slaktas, med grymma metoder, och över 200 tas som gisslan. I Sydney samlades en stor folkmassa och skanderade ”Gasa judarna”, efter massakern. Det är inte bara judar, som märker ett ökat hot från islamister i vårt land. Även kristna barn från Mellanöstern, som vill bära ett kors runt halsen, kan drabbas av angrepp i skolan.
Det berättas om en mormor i Syrien, som satt på en parkbänk, då en 3-4-åring kom fram och pekade på hennes kors runt halsen, och därefter gjorde en gest med handen, från vänster till höger, över sin strupe. Vem hade lärt honom att hata kristna, innan kunde prata rent?
Dock, i Israel har man blivit van vid att muslimer firar och jublar efter varje lyckat terrordåd mot judar, och man brukar till och med dela ut godis till barnen då. I Sverige överröstas ofta de många fredliga och skötsamma muslimerna av islamisternas högljudda hot mot andra religioner och västerländska värderingar, tyvärr.
Och vårt samhälle och våra politiker har hittills bara lämnat tafatta svar till dom.
Att konflikten fortgår ännu efter 75 år, sedan staten Israel grundades, beror på att arabländerna ända från början, inte ville ha några judar i Mellanöstern, överhuvudtaget.
Att återge judarna sitt land efter 1 300 år under muslimskt styre, betraktar islamisterna som en hädelse. Den muslimska Stormuftin i Jerusalem, Amin al-Husseins, uppviglade till slakt av judar i Hebron år 1929 och ville skapa egna dödsläger för judar, precis som Hitlers ”Slutliga lösning”.
Dessutom är både Mein Kampf Och Sions Vises protokoll vitt spridda i arabvärlden, för att göda antisemitismen i befolkningen. Men när araberna börjar älska sina barn mer än de hatar oss judar, då kan det bli fred mellan oss, sa Golda Meir (Israels premiärminister 1969-1974). Kanske hade vi haft fred om väst tydligt förklarat för PLO: Om ni vill räknas som civiliserade människor, måste ni sluta mörda judar och predika hat, redan för barnen. Yasser Arafat hade blodet av många civila israeler på sina händer, och han måste ha blivit både överraskad och överlycklig när Olof Palme behandlade honom som en statsman.
Han kunde trots det fortsätta med både terror och korruption, så Sverige försämrade därmed fredsarbetet, genom att hålla PLO under armarna. Efter den grymma massakern, har många länder fördömt Hamas som en IS-liknande mördarsekt, men varifrån har dom fått idén att döda så många judar som möjligt (jo, deras så kallade heliga bok Koranen uppmanar till mord på otrogna), i stället för att försöka leva i samförstånd med dom, för det måste gå, eftersom redan 2 miljoner araber gör det i Israel.
En tvåstatslösning har ännu inte lyckats, så varför inte pröva något nytt, utan vapen. Det vore intressant, om Israel kom med ett generöst erbjudande till både Gaza och Västbanken: Vi lägger ner våra vapen och river alla stängsel och murar, och välkomnar er att ingå som en delstat i Israel, med representation i regeringen och med tillgång till både arbetsmarknad och socialt skyddsnät från Israel. Inget inflytande får i så fall finnas i regering eller parlament, från ultraortodoxa eller militanta israeler, och inte heller från terrorister och korrupta palestinier. Det hela måste helt säkert övervakas av valobservatörer och en stor FN-styrka. Freden måste komma snart, för judarnas och det palestinska folkets skull.
Samuel B.
