Dags för reform

Jag vänder mig mot slutenvården, inte öppenvårdsmottagningen som är ett under av välbemötande. Där möter jag också de som är viktiga för min vård, bland annat min läkare. Där tror jag Kristianstads psykiatri visar framfötterna.

Sist jag var inlagd tänkte jag på riktigt gammal psykvård. En farbror fick vattenblåsor och brännskador av sin medicin. Sådant förekommer ännu och är svårt att se. Särskilt som inget levande ljus får förekomma för att vi inte ska göra oss illa.

Jag blir inte imponerad av att avdelningarna ska få biljardbord. Jag efterfrågar mänsklig kontakt. En historia från PIVA är när patienten körs tre mil dit och sedan får sitta sju timmar i väntrummet utan mat.

Modiga historier i artikelserien. Visst, och det är bara att glädjas. Att kunna sluta ta sin medicin är stort. Kanske jag missat något, men var fanns anhöriga med? Jag känner flera som inte vill lämna bort till PIVA. Särskilt inte när det fortfarande är tonåringar.

Om man förstår det hela rätt så är det omändringar på gång. Kanske en psykosavdelning är något bra? Kan ett trendbrott ske i bemötandet? Kan stundtals överbeläggning bli ett minne blott? Kan det bli slut på att mat och medicin är den vård man får? Att inte vårdavdelningarna i Hässleholm fick vara kvar är katastrof. Patienter känner sig hemlösa.