Annons

De gamla måste skyddas – men är detta god vård?

Förra sommaren körde han runt med sin permobil. Den här sommaren ligger han i sängen och kommer sällan ut, skriver Åse Holmberg om sin 97-årige svärfar som bor på Björklunden i Tollarp. Nyligen firade svärföräldrarna sin 60e bröllopsdag, men hans fru fick inte komma in med blommor och tårta. Med detta öppna brev riktar svårdottern sig till omsorgsförvaltningen i Kristianstad.
Isolering under corona • Publicerad 18 augusti 2020
Detta är en opinionstext i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Tårtan fick svärfadern äta med grannarna på boendet.
Tårtan fick svärfadern äta med grannarna på boendet.Foto: Pontus Lundahl/TT

Min svärfar bor på Björklunden, ett vård- och omsorgsboende i Tollarp. Han är 97 år och sedan mars har han suttit inspärrad på boendet, med minimalt med besök och stimulans. Förra sommaren körde han runt med sin permobil. Den här sommaren ligger han i stort i sängen och kommer sällan ut. En av hans söner har frågat vid flera tillfällen om han kan köra sin pappa i rullstol för att se lite på omgivningen, men har fått avslag. Det går inte – på grund av covid 19.

Ledningen på boendet har bestämt att han får ta emot besök en gång i veckan, ute , i 40 minuter. Max två personer per gång. Det ska vara två meters avstånd med plexiglas i mellan. Han har dålig hörsel och använder hörapparat. Ofta fungerar inte hörapparaten. Boendet ligger på första våningen med altan och trädgård, men man får ingen möjlighet att använda detta för att träffas ytterligare.

”Hon är lika ensam som sin man, men de får nästan inte träffas. De får inte kramas, inte hålla i hand, eller sitta nära varandra.”
Annons

På en gård två kilometer från boendet bor hans fru, på 85 år. Hon får handlat till sig och får maten hemkörd. Hon är rädd för att bli smittad och har noggranna förhållningsregler. Hon är lika ensam som sin man, men de får nästan inte träffas. De får inte kramas, inte hålla i hand, eller sitta nära varandra.

I förra veckan firade de sin bröllopsdag. De har varit gifta i över 60 år. Hans fru kom till boendet med blommor och tårta, men hon fick inte komma in. Orsaken var att hon redan hade varit där på veckans besök. Hon fick stå utanför hans fönster med en mobil, han fick sitta tre meter in i sitt rum med sin mobil. Där fick de prata i två minuter. Tårtan fick han äta med dom på boendet.

”Problemet är att svärfar dör snart av ensamhet och tristess – inte av corona.”

Barn och övrig familj märker att han blir gradvis sämre. Han pratar dåligt, har dålig koll på dygnet, han kan även ringa oss på natten. Han görs färdig för natten klockan 18.30. Problemet är att svärfar dör snart av ensamhet och tristess – inte av corona. Själva bor vi i Norge. Jag ringde boendet och frågade om de kunde göra ett undantag då vi kom ned på semester, men det var inte möjligt.

Sommarvikarier går ut och in. Utgör inte de en större smittorisk än min gamla svärmor? På boendets nätsidor kan man läsa: ”Vi på Björklunden arbetar för att tillvarata och stimulera dina resurser. Respekterar din integritet och självbestämmande, ger dig ett tryggt boende samt en god vård i trevlig miljö.”

Jag har inga problem med att förstå att det måste vidtagas åtgärder för att skydda de gamla. Men utifrån ett hälsoperspektiv – är detta god vård?

”Och när man har sådan tur att ha sin partner i livet efter över 60 år tillsammans, skall verkligen de anställda neka de gamla att mötas?”

Utifrån den totala situationen– är detta det bästa initiativet från de anställda? Hälsa är mycket mer än virus, och vi vet alla att den psykiska och sociala hälsan är väl så viktig som den fysiska.

Personligen så tycker jag det är en skandal. Nu går det mot höst, och vi vet alla att krisen inte är över. Hur länge skall besöksförbudet fortgå? Vilka åtgärder vill de ansvariga vidta för att ta tillvara de nära relationerna? Och när man har sådan tur att ha sin partner i livet efter över 60 år tillsammans, skall verkligen de anställda neka de gamla att mötas? Är detta en värdig avslutning på ett långt liv?

Åse Holmberg

Kristianstad

Restriktionerna är till för att skydda

Ulrika Johannesson Olsson, verksamhetschef i Kristianstad kommun, svarar:

Annons

Jag förstår att det känns svårt. Det är en väldigt speciell situation vi befinner oss i 2020, som drabbar oss alla mer eller mindre hårt. Svårast drabbas de äldre och andra personer i riskgrupperna. Vi måste skydda dem så gott det går.

Vi har tvingats förändra vårt sätt att arbeta på vård- och omsorgsboenden sedan coronaviruset började spridas. Som bas har vi Folkhälsomyndighetens och Socialstyrelsens råd, rekommendationer och regler. Alla har säkert sett nyhetsrapporteringen om de katastrofala följder det får när smitta tränger in på ett vård- och omsorgsboende. Därför är restriktionerna hårda. Bland annat råder ett nationellt besöksförbud på boenden.

”Jag förstår om det känns otillräckligt, men vi måste också hinna ta hand om alla boende på ett bra sätt. Våra vanliga sysslor finns ju kvar.”

Vi gör vad vi kan för att skapa tillfällen att träffas på nya, säkra sätt. Jag förstår om det känns otillräckligt, men vi måste också hinna ta hand om alla boende på ett bra sätt. Våra vanliga sysslor finns ju kvar. För att få det hela att fungera krävs planering. Om vi får en förvarning om något speciellt försöker vi lösa det. Samtidigt kan det alltid uppstå akutsituationer i en verksamhet med många med omfattande behov, och då måste de gå före.

Ett bekymmer med besök med plexiglas mellan är, som du skriver, att det kan vara svårt att höra varandra. För dem som har svårigheter kan personalen hjälpa till och agera ljudförstärkare, och det finns också ljudförstärkare på en del enheter. Samtidigt är skydden nödvändiga. Om en boende kommer i närkontakt med utomstående måste personen sedan isoleras från andra på boendet och hanteras som misstänkt smittad. Restriktionerna är till för att skydda de mest ömtåliga från en fruktansvärd sjukdom.

”Och det ärliga svaret är: Nej, detta är kanske inte helt värdigt. Det är verkligen inte så vi vill ha det. Men coronaviruset tar inte hänsyn till det.”

Trots alla svårigheter i skuggan av pandemin finns ljuspunkter. Dit räknar vi alla duktiga sommarjobbare. De har gjort en fantastisk insats och möjliggjort välbehövlig semester för ordinarie personal efter en tuff vår.

Din sista fråga känns extra starkt. Och det ärliga svaret är: Nej, detta är kanske inte helt värdigt. Det är verkligen inte så vi vill ha det. Men coronaviruset tar inte hänsyn till det. I stället tvingas vi ta hänsyn till viruset, ta vårt ansvar och göra vårt allra bästa för att det ska drabba våra äldre så lite som det bara är möjligt.

Ulrika Johannesson Olsson

verksamhetschef

Annons
Annons
Annons
Annons