Det är inte lätt – men vad är alternativet?

”Hur långt ska vi backa från våra värderingar?” är rubriken på din insändare. Jag blir mörkrädd när jag läser vilka värderingar du verkar stå för. Vi vet inte vilka personerna är som krossar glasrutor i Osby, ändå lägger du skulden på invandringen, och utmålar ett samhälle där vi inte vågar gå ut över huvud taget. Det är överdrifter som skrämmer upp folk.

Vi har problem med kriminalitet, gängbildningar och utanförskap. Det är vi överens om, men vad är orsaken och vad ska vi göra?

Världen är ojämlik. Antalet människor på flykt undan svält och krig är nu uppe i ett hundra miljoner. Vi lever i den rika skyddade delen om vi jämför. Men vi är en del av världen och kan inte stänga in oss i vår välordnade bubbla. De värderingar som byggt upp Sverige är solidaritet och jämlikhet. Människors lika värde. Tyvärr håller vår nuvarande regering och det kapitalistiska marknadstänkandet på att rasera detta. Klyftorna mellan rika och fattiga ökar även här. Offentliga sektorn utarmas. Resurserna till skolor och fritidsgårdar skärs ner. De som behöver särskilt stöd blir utan.

Om vi håller oss till Osby, så vet vi fortfarande inte vilka som slår sönder rutorna. Antagligen unga människor av flera nationaliteter, även svenskar, som av olika anledningar söker uppmärksamhet på ett destruktivt sätt.

”Det krävs en by för att uppfostra ett barn”, har jag läst någonstans. Du verkar ha gett upp om hela samhället, men det har inte jag. Jag tror att alla kan förändras om gränser blir tydliga och rätt stöd sätts in för att visa en bättre väg framåt. En väg som ger möjligheter och framtidstro.

Som medborgare kan vi göra mycket för att uppfostra, ta hand om egna och andras barn samt öka gemenskapen mellan oss. Samhällets resurser behövs för att skapa mötesplatser, hjälpa barnen genom skolan och ta tag i problem på ett tidigt stadium.

Jag säger inte att det är lätt, men vad är alternativet?

Hilda Bjerstedt, Osby