Det var lögn att vi hade brist på andningsskydd

Därom vittnar det stora antalet smittade sjukvårdspersonal och patienter inte minst i min verksamhet äldreomsorgen.

De mest sårbara för sjukdomen och de som vårdar dem har av samhället prioriterats lägst när det gäller åtgärder för att förhindra smitta. Trots att det var hos oss som riskerna var som störst.

Undermåliga undersökningar där man inte någonstans tagit i beaktande möjlig luftburen smitta gjorda av regionernas vårdhygienenheter eller vårdgivaren själv har gång på gång slagit fast att orsaken till alla utbrott på sjukhus och äldreboenden varit att personalen varit dåliga på att tvätta händerna.

Inte på ett äldreboende i landet har man bemödat sig att i utredningen analysera risker med undermålig ventilation eller mätt förekomsten av virus i inomhusluften. Med sådana utredningar kan det ju bara vara de basala vårdhygienrutinerna som brustit och personalen får skulden.

Ni är alla skyldiga att nu med facit i hand på allvar hantera hur de beslut som av regeringen, den tysta oppositionen, myndigheter och intresseorganisationen SKR togs tidigt i pandemin ledde till en katastrof i arbetsmiljö- och vårdsäkerhetssammanhang vars like inte står att finna på svensk arbetsmarknad eller i vården.

Jag som skyddsombud oroas av att samtliga myndigheter och inblandade nu verkar göra allt för att förlägga skulden på lokala vårdgivare, enhetschefer och vårdpersonal. Allt för att undvika sin egen skuld.

Ska vi ha en chans att komma starkare ur detta krävs att de ansvariga erkänner sina misstag och konsekvenserna de ledde till. Det är ni skyldiga oss personal och andra drabbade.

Beslutet av er myndigheter, SKR och regering att ge Folkhälsomyndigheten tolkningsföreträde angående behov av skyddsåtgärder mot smitta som togs i april 2020 på initiativ av SKR och med regeringens tysta godkännande var fel.

Att låta en myndighet, som ska se till hela pandemin och vars uppgift det är att sätta in rätt åtgärder där det gör som mest nytta, få ansvaret för att göra riktlinjer avseende arbetsmiljö och vårdmiljö.

Arbetsmiljöverket och Socialstyrelsen har att hantera ALLA risker och göra allt för att ingen ska behöva bli sjuk eller dö av sitt arbete eller som patient.

Oavsett om risken att smittas genom att andas in droppar/aerosol bedöms vara drivande i pandemin eller inte så säger lagar och föreskrifter att risken ska elimineras och om det inte är möjligt minimeras med åtgärder som exempelvis rätt typ av ventilation, andningsskydd etcetera.

Vid osäkerhet SKALL försiktighetsprincipen råda och ett högre skydd väljas framför ett lägre. Detta sätt att arbeta med risker och lagstiftning åsidosattes fullständigt i och med beslutet som togs i april 2020 och som underordnade dessa två myndigheter under Folkhälsomyndigheten.

Jag är övertygad om att beslutet inte togs av illvilja utan var ett resultat av panik och en strävan i att få en tydligare myndighetsgemensam information. Vad man inte tänkte på var att det faktiskt finns en poäng att dessa tre myndigheter agerar självständigt utifrån sin egen lagstiftning då de har ansvar att kontrollera olika områden utifrån sin egen horisont.

Något jag aldrig kan förlåta eller acceptera är myndigheternas, SKR:s och arbetsgivarnas val att medvetet ljuga för oss personal av rädsla för att vi annars skulle lägga skyddstopp och vård inte skulle kunna bedrivas.

Detta för att vårdgivarna inte uppfyllt sitt ansvar att hålla beredskapslager för en pandemi som vi alla visste skulle komma och därför stod utan tillräcklig skyddsutrustning. En brist i beredskap som varit känd i åratal och som nu patienter och vårdpersonal fick betala priset för.

Jag kommer heller aldrig acceptera lögnen om att vi i Sverige hade brist på de andningsskydd som vi genom hela pandemin fram till nu i dagarna förnekats i vården.

Redan i mars 2020 hade vi en nationell produktion av en miljon andningsskydd i månaden i Svenljunga som hade räckt gott och väl. Dessa tillät regeringen exporteras ut ur landet samtidigt som våra gamla dog som flugor på landets äldreboenden smittade av oskyddad personal. Samtidigt som vårdarbetare hamnade på IVA, fick långtidscovid eller dog på grund av arbetet.

Jag kan inte låta bli att tänka att situationen hade kunnat blivit helt annorlunda om Arbetsmiljöverket fått göra sitt jobb och agera efter lagstiftningens intentioner.

Om man istället för att ljuga för oss i vården och och gå SKR:s krav tillmötes tilldömt arbetsgivare viten fram till dess att de kunnat tillhandahålla rätt skyddsåtgärder. Istället avskaffade man behovet av exempelvis andningsskydd genom att säga att de inte behövdes.

Eller om Socialstyrelsen hade agerat på den kunskap vi hade redan våren 2020 och agerat genom att ta hänsyn till luftburen och presymtomatisk smitta. Istället för att medvetet blunda för allt som inte följde de av Folkhälsomyndigheten uppdragna riktlinjerna.

Ska förtroendet för politiker och myndigheter återupprättas krävs att Coronakommissionen granskar myndigheternas agerande och att ansvar utkrävs om lagfel begåtts av folkvalda eller myndigheter. Regeringen och riksdagens partier bör be svenska vårdarbetare, patienter och anhöriga om ursäkt och staten bör betala ut ett skadestånd till de tusentals som smittats i önödan i arbetet och till vårdtagare.

Ett skadestånd där stat, regioner och kommuner tillsammans delar på kostnaderna för sitt gemensamma bristande ansvar. Som sjuksköterska med 20 års erfarenhet i offentlig tjänst har jag lärt sig att det enda våra politiker och arbetsgivare bryr sig om är pengar.

Högre värden som medmänsklighet, anständighet, vårdkvalité, ansvarskänsla och ärlighet lyser fullständigt med sin frånvaro i vårdverkligheten förutom i tjusiga dokument i den dyrt inköpta värdegrunden.

Per-Anders Nordström, magister i prehospital omvårdnad, sjuksköterska i kommunal hemsjukvård, lokalt skyddsombud och förtroendevald för Vårdförbundet