En halv miljon för pampig bank – utan hiss
Den ingår i den offentliga stadsskulpturella floran. Lite undangömd för en ivrig kontorssjäl. Tre bokstäver bildar ordet TID, kan även läsas från andra hållet och bildar då ordet DIT. Blir på så sätt en kod eller språkform för både konkret och abstrakt realism. För mig blir DIT en slags hängivelse mot vårliga förtecken av unga lindträd i färg och doft.
Mitt mål för DIT blir bara ett stenkast bort. Det monumentala gamla Bankhuset från 1901. Det vilar vid paradgatans tomtmark Otto Marsvin. Ett arkitektoniskt hus med påbrå av engelsk och tysk renässans. Fasadens yta är teglad av gotländsk sandsten. färgen blir för mig något av en skotsk tweed-kappa. Eller som ett Windsorslott med fyra våningsplan. En tysk riddare längst upp vaktar en undre prydnad av bikupor, vapensköldar och hjälmar. C4 stadsvapen med gripen och lejon. Det finns snickarglädje och jugend likt sommarstadens koloniområde.
Men Kristianstad hade fått ett eget sparbankshus. Man hade blivit less på att vara inhysehjon i stadssocietetshuset vid Tivoligatan. Men det var sträng diet för kapitalet. Alldeles för dyrt sa generalmajor och skolinspektör Sjökrona. Men då man skippade förslag om hiss och marmortrappor fick styrelser fullmakt och huset blev byggt. Nästan en halv miljon kronor, nästan dubbelt så dyrt som man tänkt sig. Men stadens höjdare hade en ideologi. Kanske ville de skapa förtroende. Inflyttning och industrialisering i staden. Mindre klasskillnad och kvinnlig rösträtt. Eller en grå menighetsdröm, varje liten skärv har sitt värde. Bara några ören gav ränta och räntas kapital. Slippa fåfängt slöseri med bara stund för njutning. Men en skärva är som en allmosa att ge vad man kan eller förvalta. Det är betingat med demokratisk frihet. Paradgatan hade klätt sig i fransysk värdighet men bostäder fanns inte för alla. Konst, boulevard, park och teater. Unga mamseller med parasoll i majkrönt linddoft av kväll. Det var dansfolk och societet. Men den lantlige fabriksarbetaren gick hem till sin statarlänga. Slapp trångbodd stad och dålig luft, dryckenskap och poker. Skönlitteraturen talar ibland om storbönder som fick gå ifrån gård och grund efter en handelsresa i staden. Rik såväl fattig har ibland svag karaktär.
”Med glasögon och långa fingrar drog han ut och tryckte ihop en bunt sedlar som en bälg.”
Sparbanken i Kristianstad hade fram till 1970 sina lokaler här, sedan flyttade de till Östra Boulevarden med ingång mot Cardellsgatan. Tiden hade förändrats, lånare och givare annorlunda. Den tysta digitala världen tar mer över och artificiell intelligens knuffar sig fram. Men även intrång av cyberattack som skövlar folkets konton. Men byggnaden finns där folket finns, längs en linje vid gallerian lika parallell som väg och Helge å mellan Knislinge och Broby. Men det gamla bankhuset lyser ännu med sin skylt First Hotell Christian IV. En konstrik sevärdhet. Det tyckte även Turistbyråns personal som fanns här för några decennier sen. Om inte just i denna bank, så minns jag med stor respekt den gamla bankmannen i kostym och fluga. Hans suveränitet att trixa med sedelbuntar. Med glasögon och långa fingrar drog han ut och tryckte ihop en bunt sedlar som en bälg. Banken idag är tom på sedlar. Men blicka någon gång på det gamla sparbankshuset. Det är till sitt yttre rikt och skulpturellt. Värd att syna vid en promenad genom vårt centrum.
Bengt Svensson
