En levande landsbygd kräver ett helhetstänk
Jonas Esbjörnsson (S) har helt rätt när han skriver att vi röstade för deras initiativärende om att öppna en distriktssköterskemottagning i januari 2021, men mycket vatten har runnit under broarna sedan dess.
Redan när beslutet togs höjdes oroliga röster för hur finansieringen och personalförsörjningen skulle klaras. Då distriktssköterskemottagningar inte längre finns i ordets mening är det en primärvårdsfilial som frågan handlar om. Den vårdcentral som öppnar en sådan måste också finansiera den, utan att få några extra pengar för det.
När Sverigedemokraterna ställde sig bakom beslutet 2021 såg vi möjligheterna att Vårdcentralen Näsby, som är den vårdcentral som var tänkt att driva filialen, skulle klara av det inom sin grundfinansiering. Nu har den utredning som finns på bordet visat att så inte är fallet. Skulle Vårdcentralen Näsby tvingas öppna en filial i Arkelstorp skulle det få en negativ påverkan på de patienter som söker sig till Vårdcentralen Näsby, då deras personalstyrka hade behövt minskas för att öppethålla filialen.
Man kan tänka att en distriktssköterska några timmar i veckan inte är så mycket att avvara, men denna distriktssköterska hade då också hamnat i en väldigt osäker situation. Dels ur säkerhets och trygghetssynpunkt för distriktssköterskan, men också ur ett patientsäkerhetsperspektiv då en filial inte har den utrustning och vårdutbud som en fullskalig vårdcentral har. Således finns det ändå behov för många patienter att behöva åka in till en vårdcentral.
Utöver detta har vi även en tröskelprincip i alla Sveriges regioner och kommuner. Denna innebär i grova drag att om patienten kan ta sig över tröskeln och till en vårdinrättning själv eller med stöd blir vårdinsatsen regionens ansvar, om så inte är fallet är åligger ansvaret kommunen.
”Guldbyxor kan vara kul, men tyvärr finns de inte i verkligheten där vi andra politiker befinner oss.”
Denna princip är i sig är ganska grov, och det finns avsteg att göra. Bland annat för de patienter som blir inskrivna i den särskilda vårdform som finns i det samverkansavtalet som tecknats mellan Region Skåne och Skånes kommuner, samt de som är i behov av tillfälliga punktinsatser.
Fler avsteg blir också möjliga med det beslut som primärvårdsnämnden hade uppe på sin dagordning 26 april, nämligen en utökning av närsjukvårdsteamen i Kristianstad och Ystad. Med denna utvidgning nås hela landsbygden, inte bara en isolerad del. De boende i Arkelstorp med omnejd kommer därmed få tillgång till kvalificerad sjukvård genom mobila enheter. Planen är också att dessa team i framtiden ska köra sju dagar i veckan, och därmed får de också en större tillgänglighet än vad en filial som bara har öppet någon timme i veckan har. Dessutom kommer patienterna slippa ta sig till en filial, utan får istället hembesök.
Att vara ett landsbygdsvänligt parti handlar inte om att gynna enskilda delar av landsbygden – det handlar om att se landsbygden som en likvärdig part i fråga om behov och möjligheter.
Med de mobila teamen nås en stor del av befolkningen i sitt hem. Med en primärvårdsfilial nås de som klarar av att ta sig över sin tröskel och till filialen, samtidigt som en vårdcentral utarmas ekonomiskt och personalmässigt.
Men Jonas Esbjörnsson (S) och hans parti har kanske som vanligt guldbyxorna på, och kan plocka fram både pengar och personal ur fickorna som ingenting?
Guldbyxor kan vara kul, men tyvärr finns de inte i verkligheten där vi andra politiker befinner oss.
Niclas Nilsson, gruppledare och regionråd (SD)
Marlen Ottesen, regionråd (SD)
