Ett helhetsgrepp nödvändigt för att rädda ålen
Men ålens akuta situation kan inte enbart skyllas på vattenkraften. 2018 fiskades i Sverige 142 ton ål, att jämföra med 140 ton som dödades i våra vattenkraftverk, vilket tydligt visar att fisket har lika stor inverkan på ålen. Det faktiska fisket på ål är dessutom sannolikt större eftersom tjuvfisket inte räknats in. Under 2018 beslagtogs 204 olagliga ålfiskeredskap, vilket är en ökning från 161 som beslagtogs 2017.
För att rädda ålen krävs alltså åtgärder både inom fisket och vattenkraften. Regeringen har föreslagit ett frivilligt program för återköp av ålfiskerätter, vilket WWF inte är emot, men vi anser inte att det är tillräckligt. Ett totalt ålfiskestopp krävs om ålens överlevnad ska säkras. Vad det gäller vattenkraften måste alla svenska kraftverk få moderna miljövillkor, vilket innebär bland annat miljöanpassade flöden samt fria vandringsvägar upp- och nedströms för alla arter som vandrar, däribland ål. Dessa krav har Världsnaturfonden WWF drivit mot vattenkraftbranschen, myndigheter och politiker i flera år.
Havs- och vattenmyndigheten leder nu tillsammans med Svenska kraftnät och Energimyndigheten, arbetet med att ta fram en nationell plan för omprövning av vattenkraften. I det arbetet är det viktigt att de vattendrag som hyser ett ålbestånd måste komma mycket tidigt i omprövningsprocessen för att man ska kunna genomföra nödvändiga åtgärder och även där säkerställa ålens överlevnad.
Vi är helt eniga med Maria Blombärg om att situationen för ett stort antal av våra sötvattenslevande arter är allvarlig och att ålen måste förvaltas utifrån vetenskapliga fakta. Internationell forskning har de senaste 15 åren rekommenderat att all mänsklig aktivitet som hotar ålens överlevnad, framförallt fiske och vattenkraftshinder, ska minimeras eller hållas så nära noll som möjligt, tills vi har ett större ålbestånd igen.
Karin Glaumann
fiskeexpert Världssnaturfonden
Mattias de Woul
Sötvattenexpert Världsnaturfonden
