Finns tillräckligt med död ved i Skånes skogar
Hon rekommenderar oss till och med att åstadkomma dylik genom självförvållade stamskador och ”kontrollerade skogsbränningar. Det finns enligt skribenten alldeles för få döda träd i Skåne. Antalet levande träd tycks hon däremot helt sakna intresse för. Man ställer sig osökt frågan: Av vem är hon anställd, och vem representerar hon gentemot det stora kollektivet av landets skogsägare.
Skogsvårdslagen, som uttrycker samhällets mål för skogspolitiken, har två mål, ett produktionsmål och ett miljömål. Dessa är i lagstiftningen likvärdiga, men det ligger naturligtvis i sakens natur, att viss diskrepans kan uppstå, sett utifrån den egna verksamheten, när en skogsägare har att följa och tillämpa desamma. Produktionsmålet innebär, att på ett effektivt och ansvarsfullt sätt åstadkomma en uthållig avkastning. Miljömålet i sin tur innebär, att säkra biologisk mångfald och genetisk variation.
Från samhällets sida betraktas skogen och skötseln härav så viktig, att det sedan länge, finns en särskild myndighet, Skogsstyrelsen, som har att tillse att aktuell skogslagstiftning med mera följs. En myndighet som till och med lyckats överleva både besparingar och skilda politiska styresmän i samhället.
Detta trots att främst länsstyrelserna, har liknande arbetsuppgifter, vad gäller miljön. Ett uttryck för samhällets syn på skogsproduktionens stora betydelse för landets totala ekonomi.
Och utifrån ovanstående kan väl konstateras, att industrin, och jämväl också skogsägarna, måste ha som huvudmål att virkesproduktionen är tillräckligt stor och långsiktigt hållbar, sett till deras behov, dock alltid under beaktande av miljömålet. Sistnämnda mål, har ju också, som tidigare påpekats, alltid Skogsstyrelsens och delvis också länsstyrelsens vakande öga över sig, enär miljön synes svårare att reglera med ekonomiska styrmedel, än vad gäller virkesproduktionen.
Och härifrån snabbt till min egentliga frågeställning i härvarande inlaga, oaktat värderingar vad gäller de skilda målen. Har Holmen Skog, med storkapitalet som ägare, fått in ”en katt bland hermelinerna”, för inte har väl storägaren L E Lundberg tidigare visat några tecken på att ”när fan blir gammal blir han religiös”.
Miljömålet är naturligtvis viktigt, men det bör i första hand vara myndigheten, Skogsstyrelsen, som har att informera härom, både i massmedia och gentemot de enskilda skogsägarna, samt att kontrollera efterlevnaden härav. Således måste skribenten Helena Andersson ha hamnat på fel plats i livet, enär hon i sin yrkesroll och utåt tycks uppfatta sig som en representant för myndigheten och staten. Hade hon jobbat på Skogsstyrelsen eller länsstyrelsen hade hon besparat mig denna inlaga .
Olle Nilsson
Opolitisk sanningssägare
