FN: s säkerhetsråd oense om Irak
Den 13 november i fjol förklarade Irak, att landet "villkorslöst" accepterade FN: s resolution 1441, som innebar, att Irak skulle nedrusta sina massförstörelsevapen och samarbeta med världsorganisationens vapeninspektörer. När chefen för vapeninspektörerna, svensken Hans Blix, i går lade fram sin rapport för FN: s säkerhetsråd, är det ett annat säkerhetsråd än det, som antog resolution 1441. Vid varje årsskifte förnyas nämligen säkerhetsrådet. Enligt FN-stadgan består säkerhetsrådet av femton medlemmar. Fem av dessa är så kallat permanenta medlemmar med rätt att lägga in sitt veto mot säkerhetsrådets beslut. Av de återstående tio medlemmarna har dessa en mandattid på två år. Fem byts ut årligen och därigenom får säkerhetsrådet en förnyad sammansättning vid varje års början. Säkerhetsrådets uppgift är enligt FN-stadgan, att vidmakthålla internationell fred och säkerhet. Varje medlem har en röst. För ett godkänt beslut krävs nio av de femton rösterna, inkluderat att alla de fem permanenta medlemmarnas röster är positiva eller att de har lagt ner sina röster. För att säkerhetsrådet skall kunna fatta snabba beslut, krävs det att alla de femton medlemsstaterna ständigt måste vara representerade i FN: s högkvarter under mandatperioden. Inför Irak-krisen har det uppstått oenighet om hur resolution 1441 skall tolkas. USA hävdar att resolutionen egentligen medger, att USA kan anfalla Irak utan att FN: s säkerhetsråd antar en ny resolution, om vapeninspektörernas rapport skulle innebära, att Irak inte har fullföljt kraven i resolution 1441. Detta har blivit en tvistefråga, som ytterligare har skärpts genom att Frankrike och Tyskland tillsammans har ställt sig alltmer kritiska till ett väpnat angrepp mot Irak som det enda alternativet att komma till rätta med Saddam Hussein. Två av de fem permanenta medlemmarna, nämligen Kina och Ryssland är också kritiska till en väpnad konflikt. Syrien kommer inte, att som vid 1991 års krig, stödja ett USA-anfall mot Irak. Syrien är nämligen definitivt inte intresserat av en konflikt i grannlandet Irak, eftersom det på sikt även kan beröra det egna landet. Diskussionerna i FN: s säkerhetsråd har också åstadkommit en klyfta mellan USA och Europa inte minst sedan USA: s försvarsminister Donald Rumsfeld i ett fränt uttalande angrep "det gamla Europa". Detta uttalande besvarades omgående från högsta ort. Tyskland och Frankrike upprepade därvid sin kritiska inställning till planerna på ett krig mot Irak. Det förekommer en allt mer omfattande kritik av USA: s utrikespolitik. Två böcker har nyligen utkommit i Storbritannien i vilka författarna säger: "Den orubbliga amerikanska självbilden går ut på att USA är frihetens och godhetens bastion på jorden – som om USA hade monopol på mänskliga fri- och rättigheter." Trots allt vill USA gärna ha FN bakom ett anfall mot Irak, inte minst med hänsyn till det arbete, som väntas efter det att Saddam Hussein är borta från den politiska scenen. Därför kommer det att bedrivas en intensiv lobbyverksamhet efter USA-presidentens "Tal till Nationen" 28 januari. USA har ett säkert stöd i FN: s säkerhetsråd från Storbritannien. Det finns två säkra nejröster mot ett anfall mot Irak från Tyskland och Syrien, möjligen kan även Pakistan ansluta sig till nejröstarna. Kina och Ryssland kan tänkas lägga ner sina röster, vilket även Frankrike kan göra i ett trängt läge. För USA gäller det att kunna övertyga Bulgarien, Spanien, Chile, Angola, Kamerun, Guinea och Mexiko att stödja ett anfall riktat mot Irak. Ett krig synes emellertid inte omedelbart förestående. Men flertalet kommentatorer i omvärlden anser att ett krig kommer att starta någon gång i februari. Rune Wrangdahl
