Höj statusen och lönen för personalen inom omsorgen
De sista åren har jag varje dag funderat på att byta jobb. Hade det varit lätt hade jag inte tvekat. Det är inte lätt i min ålder all skola om sig. Men känslan av att sitta fast och tvingas vara kvar i omsorgen är överhängande och dyster. Många duktiga kolleger har under de senaste åren, antingen bytt yrke eller blivit sjukskrivna for stress.
Så klart omsorgen måste ersätta personalen som ”flyr”.
Så man slår ”två flugor i en smäll” – man anställer nyanlända. Man sätter dessa i arbete samtidigt som de integreras i samhället. Det är i alla fall vad omsorgen tror. Personalen som är anställda sedan länge tvingas agera svensklärare och ta större ansvar. Speciellt för skrift och tal. Det ligger på dem att rapporterna blir korrekta mellan personalen.
”Alla ändringar i omsorgen har inte blivit till det bättre, snarare mycket sämre.”Elisabet Karlsson
Det är också personalens ansvar att svenska traditioner bibehålls. Hur en traditionell svensk frukost serveras är ett exempel på små saker som kan bli fel, men som ofta är viktiga for vårdtagarna.
Manga nyanlända tycker det är lättare att prata sitt modersmål med varandra, vilket ofta händer inför vårdtagare och personal. Givetvis när chefen inte är närvarande. Många av utländsk härkomst har stor respekt för chefer. Så många chefer har en annan bild av verkligheten än ”vi som jobbar på golvet”. Alla ändringar i omsorgen har inte blivit till det bättre, snarare mycket sämre. Nyanlända och ungdomar som inte fatt något annat jobb tvingas in i omsorgen, ofta utan minsta intresse för yrket, och vi som jobbar får höra hur tacksamma vi ska vara som slipper arbeta själva. (Jag hade hellre haft en skyltdocka med mig Ibland.)
Alla ni som tycker så mycket om omsorgen: Hur många av er har erfarenhet av jobbet i omsorgen?
Jag säger bara höj statusen och lönen. Gör om arbetssituationen. Då kommer många duktiga undersköterskor tillbaka och ungdomar väljer omsorgen för att de vill och inte för att de tvingas dit.
Elisabet Karlsson
