Inte acceptabelt att svika mormor

Sverige är ett av världens rikaste länder och svenskarna hör därmed till eliten i en överskådlig blick av världens välfärdssamhällen. Ett välfärdssamhälle med en varje dag stigande medellivslängd på för närvarande 81 år och en medelinkomst på 25 000 kronor/månaden (2011) som våra slitande förfäder i grunden byggt upp med sina bara händer. Skyldigheten att värna om denna välfärd för att bevara det arv som de lämnat över till oss finns en skyldighet att förvalta. Att svika mormor, morfar, farmor och farfar är inte acceptabelt.

Det svenska välfärdssamhället går att spåra tillbaka till 1913, då den första folkpensionen infördes. Det var en marginell och närapå obetydlig pension riksdagspartierna erbjöd medborgarna, men ändå betydande för den historiska utvecklingen fram till idag. 1937 infördes det inkomstprövade barnbidraget, förstadiet av det vi ser idag. På 50-talet pågick en het debatt om tilläggspension som 1960 ledde fram till ATP-systemet. 1955 fick vi också se början till det svenska sjukförsäkringssystemet som haft en avgörande betydelse för den svenska välfärden.

På 90-talet reformerades pensionerna igen, från ett förmånsbaserat till ett avgiftsbaserat system eftersom det tidigare ansågs alltför kostsamt. Endast Vänsterpartiet vägrade inse problematiken det skapade för ekonomin.

En välfärdsstat byggs upp, inte på en, utan många olika dyrbara byggstenar. Det är många olika faktorer som ska till om nuet skall finnas kvar också i framtiden. Inte minst krävs ett ansvarstagande från alla människor i samhället. Det angår högt uppsatta politiker och tjänstemän såväl som medborgare, ja det är du och jag!

Om inte alla tar sitt ansvar finns inte framtiden här för dig, mig eller någon annan och då spelar allt det andra i världen inte längre någon roll. Klimatpartiet ser vikten av att skapa ett klimat med en hållbar utveckling för alla levande ting och tror på att vi kan nå dit om vi bara vill.