Annons

Jörgen Svensson: Jörgen Svensson: En artikel är skriven och i princip klar för publicering. Kan den publiceras?

Hur vi väljer att skriva har självklart betydelse för om en nyhetsartikel orsakar onödig publicistisk skada. Men det vi väljer att inte berätta kan faktiskt också orsaka skada.
Jörgen SvenssonSkicka e-post
Chefredaktören har ordet • Publicerad 27 november 2020
Jörgen Svensson
Detta är en personligt skriven text i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Det finns frågor som vi brottas med varje dag: Hur mycket ska vi egentligen berätta? Eller ska vi berätta överhuvudtaget?

Frågan är högaktuell just nu på Kristianstadsbladets redaktion. En artikel är skriven och i princip klar för publicering. Kan den publiceras? Kan vi ha med något namn på någon inblandad? Bild i miljö? Bild bakifrån på någon som förekommer i artikeln?

Annons

Högst troligt publicerar vi efter att ha vridit och vänt på argumenten i över två veckor.

”En del kan säkert uppleva det som ett hattande, men att vara försiktig och noggrann är inte att vara hattig, det är tvärtom något att vara stolt över.”

Någon är på planeringsstadiet. Ja, här finns en story. Vi har visserligen känt till den sedan tidigare, men antingen inte kunnat verifiera den eller värderat den som tillräckligt intressant att gå vidare med. Nu har det kommit fram nya fakta som gör att den mycket väl kan motiveras publicistiskt, men går den publicistiska skadan, för en sådan åstadkommer en artikel tveklöst, för den inblandade att försvara? Tveksamt.

Det ska mycket mer till för att vi ska publicera.

Sådär håller vi på. En del kan säkert uppleva det som ett hattande, men att vara försiktig och noggrann är inte att vara hattig, det är tvärtom något att vara stolt över.

Kristianstadsbladet har, likt de flesta etablerade medier, en ansvarig utgivare som har ett absolut ansvar för allt som publiceras. Från den minsta notisen till, faktiskt, den rena annonsbilagan. Allt som publiceras faller tillbaka på utgivaren. När det blir fel i Kristianstadsbladet är det ingen annan än jag, som utgivare, som bär ansvaret.

”När unga kvinnor berättar om hur de utsätts för trakasserier av sin chef på sin arbetsplats är det tveklöst en nyhet.”

Jag ska ge ett konkret exempel på när vi bestämt oss för att publicera och där publiceringen fått konsekvenser för människor som överhuvudtaget inte haft med saken att göra. För några veckor sedan skrev vi om hur kvinnliga anställda i ”en större butik” vittnade om sexuella trakasserier. När unga kvinnor berättar om hur de utsätts för trakasserier av sin chef på sin arbetsplats är det tveklöst en nyhet.

Vi valde att skriva ”en större butik” för att inte peka ut någon speciell person, som ju varit konsekvensen av att berätta exakt vilken butik det rörde sig om. Det valet gjorde att åtminstone två personer, som jag känner till, felaktigt pekades ut i sociala medier.

Att inte berätta kan alltså orsaka publicistisk skada. Indirekt.

Varför ställer vi oss de här frågorna varje dag? Och varför vrider och vänder vi på argumenten.

Därför att det handlar om människor.

Trevlig helg!

Annons
Annons
Annons
Annons