Lågt förtroende för myndigheterna om vargen
I fredags, 2024-01-19, hände det som jag befarat, men som jag hoppats slippa uppleva, en varg tog sej över ett rovdjursavvisande stängsel och sargade två tackor så svårt att de fick avlivas.
Detta hade förmodligen inte behövt hända om vi haft en fungerande förvaltning av vargstammen. Sverige har ganska väl fungerande förvaltningsmodeller för björn och lodjur, men för varg har det spårat ur. Naturvårdsverket (Nvv) beslutade 2019 målen för svensk vargförvaltning.
Med hänvisning till ”gynnsam bevarandestatus” beslutade Nvv om en lägstanivå på 300 (trots riksdagsbeslut 2013 om 170-270) vargar och för södra förvaltningsområdet, en miniminivå på 0,5 vargrevir. Vi har i dagsläget sju vargrevir, det vill säga 14 gånger mer än miniminivån! Detta enl. SLUs rapport 2024-01-12 (och då har man bara räknat ett revir i Skåne trots att vi har tre).
Dessutom verkar skillnaden mellan plan och verklighet bli större och större för varje år som går! I hela Sverige har vi förmodligen fem-sexhundra vargar, det vill säga nästan dubbelt upp mot miniminivån. För en lekman förefaller det att vara rena lekstugan. Vad sysslar de med på Nvv?
Aftonbladet gjorde för någon vecka sedan en kokaintest på toaletterna hos partikanslierna i riksdagshuset. Ett sådant test borde även göras på Naturvårdsverket.
Kanske hade man där hittat orsaken till tokerierna och de konstiga besluten?
Som det nu är har jag och Sveriges fårägare och säkert även hela jägarkåren och landsbygdsbefolkningen inget förtroende för Naturvårdsverket, vad gäller vargförvaltningen.
Ser fram emot ett svar från Nils Carlsson, som är chef för art- och naturenheten på Länsstyrelsen Skåne.
Sven Henriksson
”Vi har i dagsläget sju vargrevir, det vill säga 14 gånger mer än miniminivån!”
