Låt Malmströms bli en oas för minnen
Om man har ett intresse för gamla värden i ett samhälle, så måste man någonstans sätta ner foten och freda några byggnader från förr. Man brukar visa upp föremål och beskriva skeenden från äldre tider, men när det, som på Vilan bara finns ett par hus kvar, så anses det inte skyddsvärt.
Jag trodde att måttet var rågat, när gamla Östra salutorget med sin genuina miljö belamrades, först med gamla Domus och parkeringshus, sedan med en galleria i kolossalformat, som tog bort hela den tjusiga vyn mot kanalen och de gamla fina byggnaderna på främre Östermalm. Sedan förtog man sig väl med bevarandet av rådhusfasaden som ett skal kring nybygget där.
”Här ute samlades allsköns människor, arbetare, krögare, hantverkare och löst folk...”
Åter till Vilan. För den som är insatt i stadens historia är det bekant att Vilan var en språngbräda in till den blivande staden på Allön. Staden Kristianstads allra första bebyggda bostadsområdet fanns här ute väster om Helgeå, innan Långebro var byggd. Här ute samlades allsköns människor, arbetare, krögare, hantverkare och löst folk. Det var säkert ingen fridfull eller hälsosam plats att bo på, men det var härifrån arbetet med att bygga Kristianstad utgick. Man flottade över timmer, tegel och allt tänkbart material som krävdes inne i den blivande staden.
Förvisso fanns där inget Malmströms på den tiden, men gott om serveringsställen, kanske inte alltid av det trevligare slaget. Domböcker vittnar om stor brottslighet och många missgärningar som förkom här ute. Dock – icke desto mindre: Vilan var utgångspunkten.
”Tänk också på sambanden bakåt och gamla värden, som förvisso inte är av kommersiell och materialistisk karaktär!”
Själva namnet Vilan har ingen tillfyllest förmått förklara. Min egen teori är att det kommer av det tyska ”weilen”, som betyder – inte direkt ”vila” – utan ”dröja”, ”avvakta”, (jfr ”vila på hanen”). Det var helt enkelt en plats där man slog sig ned i avvaktan på överfart, och att staden tog form. Tyska språket spelade en väsentlig roll i myndighetsutövande och samhällsliv vid den tiden.
För att helt konkret avsluta med några sista ord om Malmströms, så är idén om en mötesplats lysande. Det är vad hela Vilan och Malmströms alltid varit – en mötesplats. Nog skulle det gamla huset kunna upprustas så pass att det kunde smälta in i en modernare omgivning med sin trädgård på baksidan som en lummig oas med servering och varför inte en minimal utescen för beskedliga mindre framträdanden.
Tänk inte bara rätlinjigt och nytt! Tänk också på sambanden bakåt och gamla värden, som förvisso inte är av kommersiell och materialistisk karaktär! Låt Malmströms bli ett stadens första monument för denna livssyn!
Bengt Jönsson
Vilans Vänner
