Massavrättningar på Trolle Ljungby gods
När vi kom mittför åkerplätten står där minst ett femton, tjugotal personer. Några med vita, viftande flaggor och de andra med gevär i händerna.
De med flaggor, viftande, skrikande och skrattade sprang mot buskagen på ena långsidan.
Ut ur buskarna flög och flaxade uppskrämda fasaner i mängder. De försökte lyfta till skyn, men i allt oväsen och högt ljudande skott blev de så överrumplade att de bara kom några meter upp i luften. Gevärssalvorna ljöd omkring bilen tillsammans blandat med skräckslaget fågeltjut.
”Jag frågar mig själv och även myndigheter, som ska värna om djuren, om denna djurmassaker verkligen är tillåten!?”
Fasaner haglade ner på marken, runt bilen, på bilen. En del blev liggande helt stilla, men vid sidan om bilen låg också flera vilt flaxande skadeskjutna fasaner. De som hamnade på bilen gled av och även de skadeskjutna desperat flaxande.
Detta var en makaber, upprörande upplevelse. Och det värsta är att dessa vackra fasaner är uppfödda, halvtama och naturligtvis lätta djur att öva skjutning på.
Jag undrar bedrövad och oroad? Är detta sätt att jaga jägarnas naturupplevelse!
Citat från "Svenska Jägarförbundets" hemsida:
”Att jaga är ett naturligt sätt att leva för oss. Ingen annan aktivitet ger samma rekreation och naturupplevelse samtidigt som man känner att man är en del av naturen.”
Jag frågar mig själv och även myndigheter, som ska värna om djuren, om denna djurmassaker verkligen är tillåten!?
Kerstin Frodig
