Miljöfrågorna viktiga för den kristna etiken

Kontentan av kristen etik är skyddandet av det/de svaga. Läser man evangelierna, de grundläggande vittnesbörden om Kristus, så är en röd tråd i dessa Kristi omsorg om allt som är svagt och hotat. ”Vadhelst ni gjort mot en av dessa minsta, det har ni gjort mot mig” (Mt.25:40) samt en mängd andra bibelställen.

På Jesu tid för ungefär 2 000 år sedan var det ju inte miljöfrågorna utan andra företeelser i samhället som var hotet, enskilda människor i nöd på olika sätt. Men omsorgen om hela Skapelsen finns också där, hos profeterna, kyrkofäderna, hos Fransiskus och den traditionen och i dag kanske framförallt i den Grekisk Ortodoxa teologin och etiken.

Luthersk teologi har varit mer sval i förhållande till skapelsefrågorna, men nu sker också där ett uppvaknande. Givetvis har inte Jesus uttalat sig konkret om vindkraft och skulle inte gjort det i dag heller om han levt mitt ibland oss, det har jag aldrig påstått. Det trodde jag att Rådemyr förstod att jag inte heller menade.

Men jag vidhåller att för kristen etik i dag, så måste miljöfrågorna vara bland de viktigaste nu när vi med en accelererande fart går mot kanske sex graders medeltemperaturhöjning på jorden med de katastrofala följder det medför om vi inte radikalt förändrar vårt sätt att leva, släppa ut växthusgaser med mera och orsaka alltfler djur-och växtarters utrotning.

SKR, Sveriges Kristina Råd, uttalade sig i dagarna om detta med ett dokument som börjar: ”Vi (alla) måste visa större mod i klimatfrågan - alla måste dra sitt strå till stacken”. I SKR ingår alla kristna samfund i Sverige och de ledande företrädarna med bland andra ärkebiskopen har skrivit under.

Själv reser jag och några andra ekoteologer till biskop Thomas Söderberg i Västerås om några veckor för att diskutera ett kommande biskopsbrev i klimatfrågan. När det kommer ut ska jag med nöje skicka ett exemplar till Dig Rådemyr.