Närproducerad husmanskost på skolor och i omsorgen

Jag måste göra ett par tillägg till Sofia Nilssons (C) inlägg, då mitt parti varit med och tagit fram måltidspolicyn i kommunen. Att Sverige har ett av världens mest miljövänliga jordbruk och ett av de starkaste djurskydden, det har vårt parti hävdat hela tiden, men jag undrar varför det ekologiskt hållbara jordbruket inte kan få mer hjälp att driva sina verksamheter?

De ekologiska bönderna har ofta mindre antal djur och inte bara siffror på sina kor, utan namn och tro mig då blir det godare mjölk och kött! Att skapa relationer människa och djur emellan har mer betydelse än man kan tro.

Sofia Nilsson (C) skriver att kommunen aktivt ska arbeta för närproducerade livsmedel, jag som Sverigedemokrat undrar: Hur närproducerat då? Småland, Blekinge, Norrbotten eller Tyskland, eller inom vilken radie räknas det som närproducerat i dag?

Vi i SD vill att bönderna i kommunen och grannkommuner bidrar till att våra barn, ungdomar och äldre får veta var maten kommer ifrån och att den inte har en massa tillsatser för att bli billigare eller tillsatt vatten för att få en större volym.

Magnus Bäckström skriver också den 6/3 om bland annat ”dolt hästkött i lasagne”. Vi svenskar har i alla dagar ätit hästkött, men man ska inte bli lurad att äta det. Så jag instämmer i hans inlägg att vi måste börja lära oss laga vår egen mat igen, av väl kända råvaror, både på förskolor, skolor och gärna involvera barnen i tur och ordning att hjälpa till och laga och servera under gällande riktlinjer för hygien och att sedan plocka av borden.

Även äldre som orkar och vill skulle involveras i matlagning, dukning och servering under gällande riktlinjer för hygien.

För att bli naturligt trött och bevara sin hälsa krävs lagom aktivitet under dagen, så behövs kanske mindre sömn- och lugnande mediciner och kanske mindre användning av näringsdrycker.

Svensk husmanskost rätt portionerat till var och en är både näringsrik och god.