Polisen har kapitulerat när det gäller brott på landsbygden
Kriminaliteten kan delas upp på många olika sätt, alltifrån den grova skjutande gängkriminaliteten till de mindre vardagsbrotten på landsbygden (ofta verktygsstölder i ekonomibyggnader). Vad hjälper det då med fler poliser i ett system som uppenbarligen inte fungerar, och som saknar såväl nödiga verktyg som allmänhetens förtroende. Dessutom synes det viktigare med kvalitet än kvantitet. ”2 dåliga yrkesmän gör inte lika mycket som 1 duglig.”
Varje dag kan vi läsa om sistnämnda brott i härvarande tidning. Vi har återigen drabbats härstädes. Och när man då själv griper tag i ärendet och söker bilda sig en uppfattning om eventuella gärningsmän upplever man hur polisen (inte) fungerar. Vi har till exempel i Osby och Östra Göinge en kommunpolis som baserar sin verksamhet på ett fint avtal med Osby kommun. Hon, om någon, borde väl vara intresserad av att snabbt få veta vad som händer i kommunen. Men ingalunda. Hon har dolt nummer som inte ens kommunen får lämna ut. Trams. Hänvisas bara att ställa sig i en oändlig kö till 114 14. Och kopplas man fel där är det bara att börja om och åter ställa sig i samma kö.
”Sverige har tyvärr, på grund av förd politik, blivit ett paradis för tjuvar och ogärningsmän, med avsaknad av såväl utredningar som straff för de mindre vardagsbrotten.”
Stölder är ofta färskvara och då gäller det att polisen agerar snabbt och till och med hoppar över någon kafferast. Ett ärende kan också ofta ge kopplingar till andra brott i kommunen, både bakåt och framåt i tiden, och detta borde naturligtvis vara extra intressant för en kommunpolis, oaktat annan handläggare på aktuellt ärende. Ett nytt dyrt blåljushus får därför inte bara bli en dyr symbol utan positiv påverkan på polisarbetet i kommunen.
När man sedan själv gräver vidare i aktuella ärenden upplever man åter polisens tillkortakommanden, bland annat på grund av ett regelsystem som mera skyddar tjuven än brottsoffret. Omöjliga beviskrav där det inte hjälper att man både sett och fotograferat tjuv och fordon och jämväl har adressen till densamme. Att han sedan också lägger ut tjuvgods på nätet förändrar inget vad gäller polisens bristande förmåga. Och när man närmare vill veta var det varit inbrott i grannskapet, för att kanske söka hjälpa till i anledning av påträffat tjuvgods, meddelar polisen bara att det kan man inte lämna ut, på grund av den bestulnes integritet. Vad är detta för larv. Säg istället som det är, att det är tjuvens integritet man slår vakt om. Sverige har tyvärr, på grund av förd politik, blivit ett paradis för tjuvar och ogärningsmän, med avsaknad av såväl utredningar som straff för de mindre vardagsbrotten.
Vad krävs då för att komma tillrätta med dagens problematik, vad gäller vardagsbrotten på främst landsbygden. Det som idag aldrig klaras upp och som omedelbart skrivs av, men som drabbar folks känsla av trygghet på hemmaplan. Ingalunda bara fler poliser, som de styrande tycks tro, utan mera ett antal ”mindre” systemförändringar, som inte behöver belasta statsbudgeten och då till exempel:
- Rimliga beviskrav.
- Lättare att göra husrannsakan i byggnader och fordon baserat på misstänkt innehav av stöldgods.
- Ett annorlunda och fungerande 114 14.
- En fungerande lättillgänglig kommunpolis med öppet telefonnummer.
- Ett bättre utnyttjande av allmänheten och dess kunskaper
Olle Nilsson, Opolitisk sanningssägare
