Resurser är inte bara en höger- eller vänsterfråga
Vi har många olika åsikter kring hur kommunen och dess verksamhet skall finansieras. Några vill använda mer resurser och några mindre, några vill fokusera på skolan och några vill fokusera på helt andra frågor.
Detta är debatter vi ska ha, ofta och många av. Men ibland är det dags att ta ett steg tillbaka och fundera över om sätten vi använder både för att både spara och satsa fungerar som vi tänkt oss. Händer det vi tänkt oss när vi fattar beslut i fullmäktige eller nämnder, eller får det hela andra effekter som vi inte tänkt? Medför det till och med ibland motsatt effekt och vi gör ont värre oavsett våra intentioner?
”Ibland är det dags att ta ett steg tillbaka och fundera över om sätten vi använder både för att både spara och satsa fungerar som vi tänkt oss.”
Många kommuner har i likhet med Kristianstad under lång tid använt sig av generella effektiviseringar som innebär att förvaltningar åläggs sparkrav men utan att samtidigt sänka kraven på verksamhetens kvalitet eller omfattning.
Tanken bakom förutsätter att anställda kan ändra arbetssätt så att sparbetingen kan genomföras. Från att tidigare ha pekat ut specifika områden som exempelvis lokaler, administration och konsulter, där kommunledningen ser möjlighet till effektiviseringar, är alltså kraven på effektiviseringar numera generella till sin karaktär.
Metoden har pågått under många år, vissa år i namn av just effektivisering, andra genom medveten otillräcklig uppräkning för kostnadsökning och volym på verksamheten, åter andra år genom en kombination av dessa. I vilken grad dessa besparingskrav baserats på analyser av till exempel teknisk utveckling, nya arbetsmetoder eller tydligt minskade behov, framgår inte.
Denna brist på underlag som visar att effektiviseringarna verkligen kan uppnås under budgetåret, har med rätta lett till återkommande facklig kritik om risk för ökad stress och försämrad arbetsmiljö. Vi är därför i behov av en öppen och ärlig debatt om vad som egentligen är effektiviseringar och vad som istället bör kallas besparingar eller nedskärningar.
Enligt tisdagens tidning så menar Peter Johansson (M) att det nu under corona är fel tid att göra denna typ av utvärdering. Jag kan ge Peter rätt i att just åren 2020 och 2021 är något speciella med alla sina statsbidrag, men även dessa år har det funnits krav på generella besparingar så även om situationen är mer komplicerad har lite ändrats i sak.
Vår motion säger heller inget om exakt vilka år utvärderingen ska beröra. Lämpligen tas ett lite bredare grepp med ett antal år innan corona och eventuellt också något efter. Det är viktigare att en utvärdering görs och blir bra än att resultaten kommer fort.
Förhoppningsvis finns trots allt ett blocköverskridande intresse av frågor som: har Kristianstads kommuns generella effektiviseringar lett till att verksamheterna blivit effektivare? Har kvaliteten på våra tjänster förbättrats eller inte? Hur har anställdas arbetsmiljö påverkats? Har beslutsunderlagen för nämndernas besparingsbeting varit väl underbyggda eller har effektiviseringsvinster tagits ut i förväg, och vad har det i så fall lett till?
Har generella effektiviseringar varit en sista utväg för att få ihop budgeten när andra intäktskällor inte ansetts vara möjliga? Vilka är i så fall de långsiktiga konsekvenserna av detta?
Mikael Persson, gruppledare för Vänsterpartiet
