Robotar och datorer, vår tids skattefrälse!

Produktionen av varor och tjänster går på högvarv men trots detta är kassabristerna hos stat, landsting och kommuner besvärande.

En viktig orsak, bland flera förvisso, är att den ständigt pågående och i och för sig helt nödvändiga produktivitetsutvecklingen leder till att manuellt och mänskligt arbete ersätts med robotisering, datorisering och andra åtgärder med samma syfte.

Ökad produktivitet är bra men en negativ effekt är att dessa åtgärder stryper tillflödet av skattemedel eftersom de nämnda maskinernas arbetsresultat inte beskattas på samma sätt som arbetares och tjänstemäns löner.

Min uppfattning är därför att vi omgående bör ta upp en debatt om införandet av en produktionsfaktorskatt på en nivå som kan balansera skattebortfallet orsakat av åtgärderna för ökad produktivitet.

Människorna i arbetslivet kan ju ses som faktorer i produktionen och de skatter som tas ut på utbetalda löner kan därför också ses som en produktionsfaktorskatt, vilket innebär att systemet redan tillämpas.

Ju färre människorna i arbetslivet blir, desto högre måste skatteuttaget/lönekrona vara och i sin tur betyder det generellt stigande lönenivåer, vilket gör att benägenheten för att flytta varu- och tjänsteproduktion till länder med lägre lönenivåer påskyndas.