Sagan om Rödluvan och vargen – berättad i Osby
Vid sagostunden berättade en Sven-Olof Sandberg, med stöd av Riksförbundets ordförande Solveig Larsson, om sina gissningar avseende antal vargar i Skåne.
Gissningar som möjligen kan jämföras med de religiösa uppenbarelser som kan drabba vissa personer, och som sällan ens är i närheten av sanningen utan är rena fantasier.
Men, för medlemmarna i Jägarnas Riksförbund som tror på gissningar och som aktivt vill utrota alla vargar måste det ha varit som manna från himlen att höra siffrorna. Förbundet, som driver tesen ”nej till frilevande vargar” vill bedriva licensjakt på varg, och då är höga siffror, om än lögnaktiga, av intresse. Motiven för licensjakt, oavsett djurslag, är de samma som forna tiders storviltsjägare i Afrika hade – att få posera vid ett åtråvärt byte.
Sven-Olof Sandberg framförde också de vanliga lögnerna om hur farliga vargar är för dem som bor på landet.
”Så, Jägarnas riksförbund, när det kliar i era medlemmars avtryckarfinger så skjut av lite vildsvin istället.”
Att man inte släppa ut sina barn på gården, gå ut med hunden, rida i skog och mark etcetera. Det är som taget ur sagan om Rödluvan och vargen. Men fakta är att frigående vargar inte sedan 1800-talet angripit människor. Då var det extremt svåra vintrar och uthungrade flockar av vargar – inte några förskrämda vargar i något revir i Skåne – som i några fall attackerade svaga och av svält halvdöda fattighjon som tiggande tvingades runt på Sverige vägar.
1820-21 skedde några vargattacker mot människor i gränstrakterna Dalarna/Gästrikland av en ensam mentalt störd varg som fötts upp i fångenskap men sedan släppts lös. Vem skulle inte bli mentalt störd av att födas upp i fångenskap? Sannolikt vi människor också.
I vissa fall kan, efter beslut av Länsstyrelse, skyddsjakt ske på enstaka varg – och det är bra om man inte kan lösa det på annat sätt. Men licensjakt är inte bra, utan bara till glädje för de som vill utrota diverse djur i vår natur.
Så, Jägarnas riksförbund, när det kliar i era medlemmars avtryckarfinger så skjut av lite vildsvin istället. Sådana finns det gott om, enligt seriösa uppskattningar cirka 300 000. Eller – varför inte låta vargarna, ostörda, decimera detta vildsvinsbestånd?
Lars-Henning Persson, Nöbbelövsbo och jaktkortsinnehavare
