Se oss icke bilburna – vi är inte från yttre rymden
Saken gäller alla vi som inte kan äga en bil. Vi existerar faktiskt. Fast man inte kan tro det. Våra liv blir till den grad begränsade inom till och med den kommun som vi bor i.
Vi kan inte ta oss till all den vackra natur som finns runt om, ej heller ta oss till de lågprisvaruhus som öppnas. Vi kan inte ta oss till några fina sandstränder att bada vid eller till pittoreska fiskelägen inom vår kommuns gränser. Hur vi påverkas och hur vi mår på grund av detta blir aldrig belyst av varken politiker eller media.
Man kan överleva genom att ha en väl begagnad cykel vardera, dock är det inte tal om någon elcykel på grund av priset. Att i övre medelåldern med stor möda trots hälsoproblem kämpa sig upp över höga backar är inget alternativ, inte heller att cykla en längre väg till nämnda platser. Att detta ens existerar i ett så kallat välfärdsland är en skam.
Ännu värre att så många inte ens tycks känna till det. Såsom inom sjukvården. Alla bara tar för givet att man har en bil. Det är fullkomligt oförståeligt för mig att saken aldrig någonsin varken nämns eller diskuteras. Vi är de som är i allra störst behov av att sänka våra matkostnader men kan inte ta oss till de billigaste alternativen.
”Vi vill som alla ni andra ha möjlighet till ett drägligt liv, kunna ta oss hemifrån och njuta av naturen samt tillgodogöra oss lägre matpriser.”
Vad tjänar det till att vara omgiven av fantastiska badplatser och underbar natur när man omöjligt kan tillgodogöra sig det? Av detta följer givetvis psykisk ohälsa på grund av kvalitén på våra liv helt enkelt är så mycket sämre.
Fast ett miljövänligt parti till och med suttit i regeringen under flera år är buss- och tågtrafiken minst sagt i ett bedrövligt skick om den ens existerar. De få möjligheter som funnits ska nu omöjliggör dessutom för oss på grund av höjda priser på drivmedel.
Vi vill som alla ni andra ha möjlighet till ett drägligt liv, kunna ta oss hemifrån och njuta av naturen samt tillgodogöra oss lägre matpriser.
Nämner man för någon att man faktiskt ingen bil har tittas det på en som om man vore en varelse från yttre rymden. Hur är det ens möjligt att inte känna till att det finns både de som ingen bil har eller ens ett hem i samhället?
Att det förhåller sig på det sättet är att vi inte tycks existera för media överhuvudtaget. Vi nödgas inte avstå från att åka till Thailand två gånger om året, det är en utopi för oss som inte ens kan ta del av hela utbudet i våra egna hemkommuner trots att även vi betalar skatt.
Ej bilägare
