unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Skolan något som våra barn måste överleva

Fundera en stund över vad oförståelse och nedlåtande attityd gör med ett barn som redan kämpar med en funktionsnedsättning.
Många Malkolmar känner frustration och stress de inför att gå till skolan.
Många Malkolmar känner frustration och stress de inför att gå till skolan.
Foto: Jessica Gow/TT
Detta är en opinionstext i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Jag erkänner att jag precis som den upprörde läraren läste fel på rubriken på Malin Lernfelts ledare, att ADHD inte kan vara skolans ansvar. Min reaktion blev dock den motsatta, en överväldigande trötthet, min uppfattning ändrades efter att han läst ledaren.

Precis som du väljer jag att vara anonym, i mitt fall för mina skolbarns skull. Det är lika känsligt för oss, som ni kanske kan förstå

Som förälder till barn med neuropsykiatriska funktionshinder känner man sig sällan önskad. Men jag vill att de lärare som kommer i kontakt med dessa barn med ADHD faktiskt erkänner att de har ett funktionshinder. De har medfödda begränsningar och behöver stöd av vuxenvärlden för att så långt som möjligt fungera på ett bra sätt. Låg affektivt bemötande är en metod. Jag tycker det är oerhört sorgligt att läsa att du särskiljer barn med medfödda funktionsnedsättningar från andra välartade barn.

Jag vill vara tydlig med att en Malkolm troligtvis vet att han inte tillhör de som du ser som välartade barn. Malkolm vet också att han anses förstöra för de välartade barnen. Malkolm är säkert också i väldigt hög grad medveten om att du innerst inne tycker att han är en skitunge. Fundera en stund över vad det gör med ett barn som redan kämpar med en funktionsnedsättning. När Malkolm får ett utbrott till följd av att något i skolan blivit fel, kanske bristande förståelse, och han inte kan hejda sina impulser. Då är du irriterad för att du måste använda en beprövad metod som lågaffektivt bemötande som syftar till att lugna situationen istället för att få leva ut din frustration och kunna avvisa barnet, att på egen hand hantera sina känslor någon annanstans. Du är ju inte där för hans skull utan för de välartade barnens.

Du har naturligtvis rätt i att man inte kan kräva högre betyg bara för att man har en diagnos eller kunna tjata till sig felaktiga betyg. Men finns det svårigheter där en behandlande terapeut som av olika anledningar påpekar att prov- och testsituationer inte är det lämpligaste, då undrar jag vem som gör fel? Du som inte visar detta någon hänsyn och genom anpassning låter eleven få fler sätt att påvisa sina kunskaper, eller föräldern som påtalar det?!

Många Malkolmar löser den frustration och stress de känner för skolan genom helt inte längre vilja gå dit, de stannar hemma.

Som förälder till barn med dessa ADHD ser vi numera skolan som något vi ska överleva. Vi räknar inte med omdömen eller betyg som faktiskt motsvarar deras begåvning. De ska bara överleva skolan med tillräcklig mycket självkänsla i behåll att de har kraft kvar att ta nästa steg i livet.

Jag vill ändå tacka dig för din ärlighet, du tydliggör vad det är för attityd våra Malkolmar kan möta i skolan.

Det är välkänt att en god skolgång är den enskilt största skyddsfaktorn för att förebygga framtida sociala och hälsorelaterade problem, i synnerhet för de med medfödda sårbarhetsfaktorer. Kan vara värt att komma ihåg.

Trött förälder, med synnerligen välartade barn