Spännande biskopsbrev
Ett biskopsbrev om klimatet kom verkligen i rätt tid nu när det nyligen avslutade EU-valet visade att klimat- och miljöfrågorna är mycket högt prioriterade av det svenska folket. Ett biskopsbrev är en skrift i ett angeläget ämne för kyrkan och samhället i stort, initierat av landets biskopar, till Svenska kyrkans församlingar.
Man skriver i inledningen: ”Nu är det dags att vetenskap, politik, näringsliv, kultur och religion, allt som är ett uttryck för människans värdighet, samverkar. Arbetet med detta måste få genomslag i samhällsutvecklingen och få oss att ompröva vårt sätt att tänka kring vår livsstil, hållbarhet och rättvisa; för skapelsens skull, för livets skull, för våra barnbarns skull.”
Vi får inte gå över två graders genomsnittlig temperaturhöjning globalt sett annars följer ju på längre sikt, som vi redan märkt, katastrofer, med konsekvenser för särskilt u-länderna.
I ett annat kapitel redogörs för våra försvarsmekanismer. Hur till exempel tron på den eviga materiella ”tillväxten”, marknaden, är att den gör oss lyckligare när det snarare är tvärtom. Ju mer materiell tillväxt desto mer förstör vi klimatet med våra utsläpp.
Det som ger oss tillfredsställelse i livet är ju hur vi umgås med familj, vänner och har ett rikt kulturellt och andligt liv, som ger ringa klimatpåverkan. Man efterlyser också ett politiskt ledarskap i Sverige som kan genomföra genomgripande förändringar med att minska våra utsläpp med 85-90 procent fram till 2050. Man tecknar också olika slags ”vanliga” motstånd mot förändringar: klimatångest, förnekelse, flykt från det egna ansvaret. En stor svaghet i denna kunniga och viktiga skrift är att det helt saknas några skrivningar om förkunnelsen.
Av egen erfarenhet som präst som under många decennier med rikliga tillfällen att höra andra förkunnare, vet jag att det är ytterst sällsynt med predikningar som på ett djuplodande kristet engagerat och konkret sätt tar upp miljö- och klimatfrågor; de kan säkert räknas i mindre än en promille av den samlade förkunnelsen. Kyrkan måste också på detta sätt delta i miljökampen.
Därför kommer vi från partigruppen ”Miljöpartister i Svenska kyrkan” att lägga en motion till höstens Kyrkomöte i Uppsala, att det inrättas en professur i ekoteologi vid någon av våra teologfakulteter för att gagna teologin och etikdiskussionen kring dessa frågor.