I debatten om Kristianstads stadskärna har inte anlagts ett historiskt perspektiv. Det är beklagligt, då det förgångna förmedlar relevans även till nutiden och som visar på att stadskärnan alltid befunnit sig i förändring. Och alltid återhämtat sig, skriver lokalhistorikern Kenth Olsson.
Låt oss blicka bakåt i stadens historia, studera några enstaka av de väldigt många händelser som genom århundradena påverkat stadskärnan.
Kristianstad grundlades 1614 som köp- och fästningsstad, inklämd mellan 240 x 700 meter vallar. Men trots skattefrihet och andra förmåner ville folk inte flytta in till Allön. År 1622 fanns endast 49 husägare i en stad med 190 tomtplatser. Åtgärder vidtogs och stadskärnan lyfte sig.
1676-78 ockuperade danskarna staden. Omräknat till dagens förhållanden: Köpmännen i dagens Kristianstad tvingas förse 25 000 fientliga soldater med gratis mat, brännvin och husrum. Dagens kommunalråd, i husarrest i rådhuset, åser med hjälplös förfäran genom fönstren dels hur hundratals invånare avlider varje vecka av svält, sjukdomar eller krossas av kanonkulor, dels hur det på intilliggande kyrkogård inte finns jord nog att täcka alla lik, som danskarna staplat på varandra. Den tvååriga ockupationen raserade stadskärnan. Det tog många år för den att hämta sig, men den gjorde det, genom strategier anpassade till en helt ny situation.
Köpmännen tvingades åter stå för fiendens mat, dryck och logi. Vid danskarnas avtåg tvingades de därtill betala skatt, annars skulle staden brinna.
Efter Karl XII:s nederlag vid Poltava intog 600 danska soldater Kristianstad i januari 1710 och höll staden ockuperad i en månad. Köpmännen tvingades åter stå för fiendens mat, dryck och logi. Vid danskarnas avtåg tvingades de därtill betala skatt, annars skulle staden brinna.
De fick inte ihop hela beloppet, ockupanterna tog då med sig stadens åtta främsta köpmän som gisslan, varav en dog i fångenskap. Först när resterande lösensumma lånats upp släpptes de. Det tog staden närmare 50 år att betala av låneskulden. Omvandlat till nutid: Drygt 100 av dagens mest framgångsrika köpmän i dagens Kristianstad förs bort till främmande land och resterande skuldsätter sig svårt i ett halvt århundrade framöver för att få dem tillbaka.
När den första bilen 1902 sågs i stadskärnan, liksom den första lastbilen där 1916, gjordes gällande att dessa ny hemska vidunder skrämde bort kunder. Befintliga butiksägare bekymrade sig då EPA öppnade sin första butik i stadskärnan 1938.
När Kristianstad börjat riva sina stadsvallar för att utvidga slog koleran till. Under två månader hösten 1857 dog var tionde invånare i farsoten, många av dem köpmän. Omvandlat till nutid: 4000 barn och vuxna avlider inom 60 dagar i dagens Kristianstad, varav 120 av dem är köpmän. Därtill blir 550 barn föräldralösa. Det tog flera år innan handeln repade sig, men den gjorde det.
När den första bilen 1902 sågs i stadskärnan, liksom den första lastbilen där 1916, gjordes gällande att dessa ny hemska vidunder skrämde bort kunder. Befintliga butiksägare bekymrade sig då EPA öppnade sin första butik i stadskärnan 1938. Samma sak då Domus slog upp portarna till sitt stora varuhus 1965. Några år senare, 1975, kunde man i denna tidning läsa, att om inget gjordes skulle stadskärnan vara helt avfolkad något år in på 1980-talet. Strategier utarbetades, åtgärder genomfördes och stadskärnan lyfte.
Nu hotas stadskärnan igen. Historien upprepar sig. Stadskärnan kommer av allt att döma att återhämta sig, om än i förändrad form.
År 1994 försvann två hela militärregementen från Kristianstad och med dem 700 arbetstillfällen. Strategier för en ny situation implementerades och stadskärnan utvecklades positivt.
Nu hotas stadskärnan igen. Historien upprepar sig. Stadskärnan kommer av allt att döma att återhämta sig, om än i förändrad form, i likhet med vad den tidigare alltid gjort under stadens drygt 400-åriga historia.
§Men precis som förr kommer mycket aldrig att bli som förr igen. För historien lär oss, att i föränderligheternas tillstånd krävs strategier, inte relaterat till det förgångna eller grundade på det bestående, utan med yttersta sikte på det nya!
Kenth Olsson
lokalhistoriker
