Stängd psykakut skapar ännu mer oro
En vän som lider av svår psykisk ohälsa och även är suicid hörde av sig till mig en kväll under en helg. Personen var redo att åka in på akuten, vilket inte alltid är fallet med de människor som vill avsluta sina liv.
Jag ringde numret till psykiatriakuten i Kristianstad. Jag sa mitt ärende och att en person behövde åka in. Sjukvårdaren svarade då att det går inte för vi har stängt. Jag var ganska desperat och undrade hur min vän skulle göra då? Ja, antingen får ju någon köra den suicida personen till Lund till exempel. Eller får den ringa ambulans eller ta tåget.
Hur många svårt psykiskt sjuka människor har någon att köra dem till Lund? Sedan att ringa ambulans. Det har gjorts vid ett tiotal tillfällen och det slutar alltid med: ”Nu har vi pratat med personen och hen är bättre nu”.
”Hur många svårt psykiskt sjuka människor har någon att köra dem till Lund?”
Att sätta en väldigt sjuk människa på ett tåg sent på kvällen, hur kan man tro att det skulle fungera? Först måste personen kolla tidtabell, sedan ta sig till tåget. Därefter sitta på tåget ensam och sjuk till, till exempel, Lund. Om personen klarar sig dit så ska personen hitta till psykakuten, vilket inte är det lättaste.
Personen i telefonen bad om ursäkt att det var det enda svar som kunde ges. Sa att de inte heller tyckte det var bra, men så var reglerna.
Jag körde personen till Lund. Att komma in i detta väntrum gjorde att den sjuka ville hem genast. Ett oerhört kalt rum, vitt bländande ljus, hårda kala stolar i rader, Inte något att titta på, ingen tv eller musik eller annat som skulle kunna lugna personen. Inte ens en tidning. En person var före oss. Vi satt allt som allt i sex timmar på akuten. Hade det blivit bättre? Nej. Visst var det skönt för personen att prata av sig lite och läkaren var bra på att lyssna. Men jag förstår inte varför man frågar en svårt suicid och deprimerad människa om denna vill läggas in och dessutom påpeka att det är inte alls säkert att det finns plats ändå. Naturligtvis svarar personen nej.
Man kan säga att det var en resa som var negativ för alla.
Den sjuka blev bara sjukare. Som avslutning på denna resa fick vi parkeringsböter, då vi kom ut två minuter sent.
Ska psykisk ohälsa åter igen tystas ner, såsom förr?
Jag har läst att ungefär 160 personer i åldrarna 10-24 år tar sina liv varje år i Sverige. Psykiskt sjuka dör 20 år i förtid. 1000 slutenvårdas pga självmordsförsök.
Jag undrar VEM har beslutat om att psykakuten i Kristianstad ska vara stängd under de mest kritiska tiderna?
Psykisk ohälsa kan drabba oss alla .Låt inte dessa människor lämnas ensamma i sin sjukdom.
När klockan närmar sig 16.30, då psykakuten stängs, blir man orolig för att sjukdomen ska eskalera. Denna personen i fråga har förstått att det är lönlöst att försöka få hjälp genom psykiatrin i region Skåne.
Låt oss slippa göra dessa resor till andra sjukhus igen. Och jag vill gärna se ett svar från den till detta beslut ansvarig människa.
Lena Holmgren
