Svaga fredsargument för euron
I en krönika (29/12, 2011) skriver Henric Borgström ”Vad som är bra eller dåligt med euron handlar mest om tyckande” och tonar ner betydelsen av det ekonomiska och framhäver i stället att euron är tidernas största europeiska fredsprojekt.
I övrigt skriver Borgström i artikeln, som starka argument för euron, om den ”dumme” svensken som nu vid valutaväxlingen på Kastrup betalar mellanskillnad två gånger, och att vi var många som trodde att medlemskap skulle betyda tre valutor i Skåne.
Men folkomröstningen visade ju att de flesta svenskar inte är så dumma.
Vidare anför Borgström att 325 av 500 miljoner européer inte behöver tänka på växelkurser och bankavgifter när de skall ut och resa i Europa.
Detta har betydelse endast om vederbörande kunde gjort något annat väsentligt nyttigt medan han/hon tänker på detta, och avgiften är väldigt överkomlig. Dessutom får man nog räkna resor ut i Europa som något av livets minst angelägna.
Borgström nämner också att utrikeshandeln går smidigare, att euron blivit valuta i länder som inte är med i EU och nämner Montenegro och Kosovo, att euron i världens totala valutahandel har dubbelt så stort utrymme som japanska yenen och hälften av dollarns utrymme. Detta har dock inte hindrat eurokrisen i Europa och en svår ekonomisk situation för flera länder där.
Borgström pratar föraktfullt om populistiska folkvågor. Jag vet inte om han då tänker på svenska folkets ställningstagande i EMU-omröstningen.
Men folket var inte ensamma i sitt ställningstagande. Folket tog ställning för kvalificerade ekonomer som bland annat Nils Lundgren. Jag tror dessutom att majoriteten av svenska folket värdesätter de små sammanhangen framför det storvulna.
När det gäller argumentet fredsprojekt, så är ju det viktigt. Men måste Europas alla länder vara med i det för att det skall nå sitt syfte? Att Frankrike och Tyskland ska vara med är självklart. Det är ju deras antagonism mot varandra som förstört Europa åtminstone två gånger.
Ska Storbritannien behöva vara med? De har dragits in, men knappast varit upphov till europeiska krig på hundratals år, vad jag vet. Vill dock betona att jag inte är så värst hemma i detta. Italien och Spanien har väl heller inte varit upphov till bråk i Europa på mycket länge, men blivit indragna.
Småstaterna då? Jo, det var ju konflikterna mellan Österrike-Ungern och Serbien som blev den tändande gnistan till första världskriget, som dock knappast kommit till stånd om det inte dessutom funnits spänningar mellan Frankrike och Tyskland.
De sista 200 åren kan man väl därutöver knappast beskylla någon av Europas småstater för att ha orsakat ofred. Så på vilket sätt skulle det bidra till freden om Sverige är med i EU eller eurosamarbetet?