Sverige värre än Nordkorea?

De hänvisar till Rädda barnen, som säger att 220 000 barn lever i fattiga familjer i Sverige och: ”Mycket tyder också på att barnfattigdomen kommer att fortsätta att öka, trots att det går bra för svensk ekonomi”.

Hur kan det bli så? Jo, enligt Rädda barnens definition av barnfattigdom är alla barn fattiga som växer upp i familjer med lägre inkomst än 60 procent av medianinkomsten. Rädda barnens definition innebär alltså att barnfattigdomen ökar, trots att alla familjer får högre inkomster. Detta beror i sin tur på att inkomstökningen är större i de högre inkomstskikten än i de lägre.

Rädda barnen konstaterar i sin rapport ”Välfärd, inte för alla” att barnhushåll i alla inkomstskikt har fått det ekonomiskt bättre under 2000-talet. Alla har fått mer pengar att röra sig med men inkomsterna är ojämnt fördelade. Det innebär att barnfattigdomen i Sverige ökar därför att hushållen i de övre inkomstskikten har fått mer än hushållen i de lägre.

Utifrån Rädda barnens definition skulle man kunna säga att barnfattigdomen är större i Sverige än i Nordkorea, där i stort sett allas inkomster ligger på medianen. I Nordkorea är alla lika fattiga och alla svälter, utom ett litet toppskikt kring diktatorfamiljen.

Borde man inte definiera barnfattigdom i absoluta tal som man gör i USA?