Ukrainas problem är även en polsk angelägenhet
Polen har nämligen erfarenhet av att leva under sovjetiskt förtryck. Något som polacker aldrig mer tycks vilja uppleva. Därför att, för en rysk (tidigare sovjetisk) regim verkar det inte finnas några gränser när det gäller att utöva grymma metoder.
Jag har varit i Polen totalt 50-60 gånger. Senaste vistelsen skedde under april 2023. Då besökte jag tillsammans med en kvinnlig mycket nära vän gravplatser i Swinoujscie och Miedzyzdroje. Där har hon avlidna släktingar, som vilar i frid. Omnämnda kyrkogårdar ser med anledning av en mängd blommor av olika färger ut som ett sprakande eldhav. Härutöver har massor av gravljus i stora behållare av glas med över- och underdelar av metall placerats på gravstenar. Inte sällan finns fotografier på avlidna på gravstenarna.
För polacker tycks hyllning till sina avlidna ha ett mycket stort värde.
”Genom bland annat omnämnda hemskheter kan polacker identifiera sig med det lidande, som de stackars ukrainarna nu får utstå.”
Mitt i all denna symboliska vördnad finns ett viktigt budskap. Dels i form av en minnessten samt på annan relativt närliggande plats en platta med hyllningstext placerad på vägg. Minnesstenen ger en påminnelse om Katyn år 1940. Då tusentals polska officerare mördades av den sovjetiska hemliga polisen (NKWD). Plattan med hyllningstexten är tillägnad alla de polacker i hemmaarmén (AK) som mördades av sovjetiska hemliga polisen samt tillägnad alla de polacker som under åren 1939-1956 dog i sovjetiska fångläger.
Genom bland annat omnämnda hemskheter kan polacker identifiera sig med det lidande, som de stackars ukrainarna nu får utstå.
Klas-Håkan Petersson
