Utmärkt att diskussionen om Tivolibadtomten kommit igång
Den 25/4 föreslog Liberalernas Daniél Tejera att Tivolibadtomten, i väntan på att bli bebyggd, borde göras till en aktivitetsyta för att ”stärka Tivoliparken som stadens mötesplats”. Klokt! Den 4/5 redovisade Ulrika Tollgren och Ewa Phil Krabbe utfallet av Socialdemokraternas inbjudan till allmänheten om förslag på tomtens framtida användning, där det tydligaste önskemålet var – förläng Tivoliparken! Klokt!
Det är uppenbart att Tivolibadtomten av de allra flesta betraktas som en omistlig del av undersköna Tivoliparken. Arbetet med den framtida gestaltningen av tomten, där stängda Tivolibadet nu ligger, måste därför ske i samklang med Tivoliparkens förflutna. Insikt och kunskap om parkens historia ger förutsättningar för ökad klokhet i det kommande processarbetet om Tivolibadtomtens framtid.
Området där Tivoliparken finns i dag låg fram till 1775 mestadels under vatten. Detta år bröt Helgeån ett nytt utlopp (Gropahålet). Vattennivån sjönk i ån och då även i det malariatäta sumpmarksområdet mellan Fästningsrektangeln och Helgeå. När området, som ägdes av staten, inte längre var översvämmat året om kunde periodvis kor beta där, gräs växa, hö skördas och kommendanten, högste befälhavare för fästningen, håva in all förtjänst. Det gjorde att platsen i folkmun kallades Commendantsängen.
”Området hade på några årtionden förvandlats från sumpmark och kärr (den sista malariamyggan i Sverige lär ha hittats här) till en grön och skön promenadplats och träffpunkt.”
Ännu på kartor från 1820-talet visades området mest som ett kärr, men strax därefter började träd planteras och folk fick tillträde till det militära området. Platsen dikades ur och torrlades, ett slit som ålades fångarna i fängelsehålorna vid Norreport. Samtidigt förekom ett omfattande ideellt arbete, sponsrat av staden, för att försköna området med stigar, bänkar och planteringar.
Parken döps formellt till Tivoliparken 1841 (kan beläggas genom annonser) och kan alltså inte, som anges i flera äldre lokala alster, ha döpts efter Tivoli i Köpenhamn, som grundades 1843. Av allt att döma har parken tagit sitt namn efter undersköna Tivoli utanför Rom. Men det var först 1855, genom ett byte, som staden Kristianstad formellt övertog marken från militären.
Området hade på några årtionden förvandlats från sumpmark och kärr (den sista malariamyggan i Sverige lär ha hittats här) till en grön och skön promenadplats och träffpunkt för Kristianstadsborna med paviljonger, dansbanor, serveringar, varmbadhus och ett par kallbadhus på stolpar i Helgeå (sista kallbadhuset revs 1958) samt ett fem meter högt hopptorn (revs på 1950-talet).
Den framtida gestaltningen av Tivolibadtomten, som är Tivoliparkens norra utpost, utgör en utomordentlig viktig fråga för såväl stad som allmänhet. Så det är alldeles utmärkt att diskussionen nu har kommit i gång.
Kenth Olsson, lokalhistoriker
