Våra barn får medicin, inte ”knark”
När jag fick onsdagens tidning på frukostbordet, blev jag SÅ ledsen över att se rubriken ”Vi ger vår son knark för att få ett bättre liv” på första sidan!
Som förälder till en ungdom med ADHD vet jag att just detta är så känsligt och väcker så många känslor hos oss som kämpar för att våra ungdomar ska få ett bra liv. Naturligtvis vet vi att läkemedlen som vi ger är narkotikaklassade och det är verkligen inget lätt beslut att ta när man ska börja ge sitt barn dessa. Ofta har vi redan fått så mycket påpekande gällande vår roll som förälder från en oförstående omgivning, att vi då inte också behöver få höra att vi ”ger våra barn knark”.
I vårt fall har medicineringen fungerat så otroligt bra, vilket har gjort att vår ungdom idag är i princip normalfungerande. Det har varit ett kämpande – både för oss och vårt barn – med en kombination av bemötandetekniker och ibland tillrättaläggande av miljöer, men utan medicineringen är vi övertygade om att vi aldrig hade nått så här långt.
Därför tycker jag att det är synd att Kristianstadsbladet väljer att spä på den stigmatisering som finns kring medicinering med narkotikaklassade mediciner för barn/ungdomar med ADHD.
Jag hade istället önskat att fokus tydligare hade varit på resultatet av medicineringen.
”Vi familjer har det gemensamt att vi ofta får kämpa – mot myndigheter, skolan, sjukvården, omgivningens bemötande och förutfattade meningar”
Jag vill också poängtera att ADHD är ett väldigt brett begrepp och inte alla med ADHD fungerar likadant. Några är utåtagerande – andra inte. Några har svårt för snabba förändringar – andra inte. För en del fungerar medicineringen toppenbra – för andra är det kanske lite svårare, och så vidare.
Dock är det så det barnen/ungdomarna har gemensamt är att de oftast behöver medicinering – precis som många andra barn/ungdomar med funktionsnedsättning eller sjukdom – och de behöver extra stöd.
Vi familjer har det gemensamt att vi ofta får kämpa – mot myndigheter, skolan, sjukvården, omgivningens bemötande och förutfattade meningar som till exempel att våra barn/ungdomar är ouppfostrade eller just att vi ger våra barn ”knark”.
Vi ger inte våra barn ”knark” för att de ska fungera – vi ger dem de mediciner som de behöver för att få ett bra liv! Det är en otrolig vinst – för samhället, den enskilda familjen och framförallt för barnet/ungdomen.
”Funkisförälder”
