Vi är alla svaga ibland – men även då har vi rättigheter!
Hon förespråkar en darwinistisk syn där alla kan nå framgång genom att skrika högst och ha de vassaste armbågarna. Det är lätt för den som är ung, frisk och stark att tro på sin egen förmåga att slå sig fram. Men vi blir alla svaga ibland. Det räcker att man själv eller någon nära anhörig blir sjuk för att förmågan att slåss för sin egen rätt ska försvinna. Då vill jag att samhällets skyddsnät skall finnas där.
”Vi har alla rätt att göra våra egna livsval, inte drabbas av diskriminering och ha drägliga levnadsförhållanden.”
Vi som för tillfället är starka har en skyldighet att skapa system som garanterar de svagas rättigheter. Visst skall vi bekämpa slöseri och hålla noga koll på de som förvaltar våra skattepengar, men en vacker dag behöver du själv hjälp. Då klagar man inte längre på att skatten är hög utan tar tacksamt emot den hjälp som vårt samhälle faktiskt kan ge.
Vi har alla rätt att göra våra egna livsval, inte drabbas av diskriminering och ha drägliga levnadsförhållanden. Men – och det är denna del Dahlman blundar för – vi har inte rätt att skaffa oss ett bra liv på andras bekostnad. Det är inte liberalism utan egoism.
”Ernryds verklighetsbilder från ett USA där den starkes rätt blivit allt starkare är skrämmande.”
Det är intressant att jämföra Dahlmans egoistiska drömvärld med Lukas Ernryds krönika i samma tidning, samma dag. Ernryds verklighetsbilder från ett USA där den starkes rätt blivit allt starkare är skrämmande. ”Jänkarna tror att alla kan lyckas bara man kämpar tillräckligt hårt”… ”Om de bara kämpade lite hårdare. Då skulle det nog ordna sig”, skriver Ernryd med bitande ironi om de utsatta i USA. Så vill jag inte ha det i Sverige eller som Ernryd avslutar sin krönika, att vi har ett samhälle som ger människor en chans. Det ska vi vara rädda om.
Anders Blidberg
Liberalerna i Östra Göinge
