Vi vill behålla ett fredligt, öppet, tryggt och solidariskt Sverige
Vilket gubbvälde vi får, om den politiken skall genomföras. På de gruppbilder, som presenterade fullmäktigeledamöterna, så var det i stort sett bara män – Kristianstad var värst! Det var som att förflyttas minst 30 år tillbaka i tiden – till tiden före 1990, då i princip alla partiers gruppbilder såg likadana ut. Men till det första valet på 1990-talet, så genomdrev S-kvinnorna i Kristianstad – efter en hård strid – ”Varann Damernas ” på alla socialdemokratiska listor. Så småningom följde de andra partierna efter.
”metoo” – kvinnornas revolution i hela västvärlden under hösten 2017, verkar helt ha blåst förbi alla de män som stöder och röstar på Sverigedemokraterna. Men deras sympatier kanske sammanfaller med den man från den yttersta högern i USA, som medverkade i ”Jills veranda” för någon vecka sedan. Vilken fantastisk ideologisk avklädning denne nynazist fick av de båda skärpta kvinnorna Jill och hennes gäst Lisa Nilsson. Mannen hävdade med bestämdhet att både kvinnor och alla mörkhyade människor i världen var lågt stående varelser, kvinnor passade dessutom bäst i hemmet/köket och hans våta dröm var att hela norra halvklotet skulle befolkas av den s-k. vita rasen – förmodligen arier. Lisa Nilssons kommentar efter intervjun var ”konservativ, gammalmodig och bakåtsträvande”.
Den mannens manliga själsfränder – däribland två svenskar – från den kristna ultranationalistiska högern i USA, fick vi stifta bekantskap med i SVT:s ”Uppdrag granskning” den 29 augusti. Efter vad jag förstod, så var både deras förbindelser och kontakter mycket nära och intensiva med Sverigedemokraterna. De besökte också Almedalen i somras för att få ytterligare kontakter.
I boken ”Det svenska hatet” från 2016 av den Tollarpsbördige Gellert Tamas ger denne synnerligen skicklige och mycket läsvärda journalist och författare en alldeles utmärkt men skakande berättelse om vår egen tid. Den återger det senaste kvartsseklets händelser och förändringar beträffande Sverigedemokraterna. I boken avslöjar ett antal journalister de skillnader, som ofta råder mellan partiets officiella retorik och det som pågår i kulisserna – i det fördolda. Boken, som är lika lättläst och spännande som en psykologisk thriller, är försedd med imponerande källhänvisningar.
Man kan återge mycket från de drygt 500 sidorna, men här ä ett avsnitt, som jag upplevt som synnerligen obehagligt.
Året är 2015. ”Fredagen den 27 november inledde Sverigedemokraterna sina landsdagar på hotell Scantic Star i Lund, bröderna Ekeroths hemstad. När Jimmie Åkesson gick fram till talarstolen på lördagen för sitt traditionella partiledartal, möttes han av stående ovationer. Sverigedemokraterna i den stora konferenssalen applåderade, visslade och skrek. Jublet verkade aldrig vilja ta slut. Jimmie Åkesson såg nästan lite generad ut, när han försökte få tyst på publiken. ”Tack ska ni ha, tack ska ni ha”, upprepade han gång på gång.
Tamas skriver vidare: ”Landsdagarna i Lund inträffade ett par veckor efter de värsta massakrerna i Europas historia (Paris) och efter ett år, som präglats av våld och död och av en flyktingtragedi, som lämnat närmare 4000 drunknade barn, kvinnor och män i Medelhavet, efter ett bestialiskt rasistiskt dödande på skolan Kronan i Trollhättan, bränder i kåkstäder, som lämnat döda småbarnsföräldrar efter sig och attacker mot flyktingförläggningar i hela landet med bränder från söder till norr.”
Min kommentar: Av en svensk partiledare och en offentlig person, som dessutom gärna vill se sig som en blivande statsminister, förväntar man sig i en sådan allvarlig situation ett tal , som uttrycker medkänsla och sorg och där tankarna går till alla som skadats och till de efterlevande . Men enligt Tamas hände följande: ”Men partiledaren för Sverigedemokraterna var varken allvarsam, nedstämd eller sammanbiten. Han var jublande glad.
Förkyld, med en röst så hes att den flera gånger sprack, vände han sig mot sina partikamrater och med ett stort leende på läpparna sa han; Sverigevänner och partivänner! Vi är på väg att vinna!
Jimmie Åkesson log stort, när han förklarade att de senaste månadernas händelser skapat precis det samtalsklimat, som partiet drömt om i mer än två decennier, det tonläge som Sverigedemokraterna kämpat hårt för att uppnå ända sedan de grundades.
Jimmie Åkesson avslutade sitt anförande med att påminna om den utomparlamentariska kampanj, som partiet inledde med Kent Ekeroths tal på Torget i Trelleborg, som han avslutade med sin hotfulla varning: Vi ska visa dom NU! NU är det dags! NU SMÄLLER DET!” Slut på Tamas beskrivning.
Tänk att bilda ett parti – Sverigedemokraterna – med en politisk ideologi, som grundar sig på ondska, missnöje, hat och människoförakt och som består av mest män. Därför är det synnerligen viktigt att vi många kvinnor – vi är trots allt halva befolkningen – vi kvinnor med förnuftet i behåll – röstar på de demokratiska partier, som vill behålla ett fredligt, öppet, tryggt och solidariskt Sverige. Själv lägger jag sedan mer än 60 år tillbaka min röst på Socialdemokraterna.
Birgit Skoog
Åhus