Vindkraftens kurragömma
I artikeln slås det två gånger fast att utbyggnaden av vindkraft ökar konkurrensen på elmarknaden.
Sanningen är närmast omvänd. Vindkraften subventioneras via elcertifikat med nästan 20 öre per kWh. Utan detta stora bidrag skulle vindkraften vara stendöd. Konkurrensen har satts ur spel. Det blir extra pinsamt när AHL på inte mindre än sju ställen i sin korta artikel på olika sätt påstår att vindkraften hjälper till att sänka elpriserna. Samtidigt som hon går med håven och vill ha höjda elcertifikat. Vilket leder till − just precis − högre elpris.
Andra kostnader för vindkraftsel har också samma egendomliga förmåga att gömma sig och inte dyka upp där de hör hemma.
Vem tar till exempel hand om notan för den nödvändiga regleringen av vindkraft?
Vem betalar den lika nödvändiga förstärkningen av de lokala elnäten så att de förmår ta emot all den el som traktens eventuellt tillkommande vindkraftverk förväntas producera. Nyligen blev det ett väldigt rabalder i media om just dessa framtida kostnader. Den viktigaste orsaken nämndes aldrig: vindkraft!
Enligt AHL har vindkraftsuppbyggnaden en gynnsam inverkan på klimatet. Fakta talar ett annat språk. På Vattenfalls hemsida kan man läsa: Under en livscykel är utsläppen av koldioxid (i runda tal) för kärnkraft 4, för vattenkraft 8 och för vindkraft 12 gram per producerad kWh.
Detta illustrerar en självklar sanning, nämligen att all slags produktion av elenergi – och inte minst vindkraft – i det långa loppet ökar, inte minskar, den globala uppvärmningen. Vi borde alltså spara på el − absolut inte producera mer.