Ola Tedin: Ryssland måste motas bort från Krim
Ryssland har redan förlorat. Oavsett om det gäller krigets inledande ”avnazifiering” där Kiev skulle falla inom någon vecka, sommarens reträtter från annekterat ukrainskt territorium eller vinterns sanslösa slakt på soldater vid Bakhmut har Ukrainas försvarsstyrkor framgångsrikt förnekat Ryssland militära segrar.
Men Rysslands misslyckade invasion når långt utanför slagfältet och har globala konsekvenser långt in i framtiden. Få, om ens några, är till någon som helst fördel för Ryssland. Ukraina är nu kandidatland till EU och ukrainarnas inställning till medlemskap i unionen har sedan invasionen ökat kraftigt. En befolkning som länge vacklat mellan öst och väst i sina preferenser har nu definitivt tagit ställning.
USA, Europa och EU står mer enat än någonsin. Nato har utvidgats och dess gräns mot Ryssland är längre än någonsin. När Sverige släpps in i alliansen blir Östersjön ett Nato-innanhav. Utöver detta har Ryssland degraderats till Kinas beroende juniorpartner som tvingats till förödmjukande avtal om energileveranser till priser långt under världsmarknadens.
Oavsett om vapenstillestånd inträffar i denna dag och de nuvarande gränserna skulle permanentas är det svårt att inte utropa Ryssland till krigets definitiva förlorare. Moraliskt för de många övergreppen på civila. Militärt tack vare en korrupt och dysfunktionell militärapparat. Ekonomiskt är landet förklarat paria och den välutbildade delen av befolkningen har flytt landet i hundratusental. Strategiskt för alla ovan angivna skäl.
Men Ryssland kontrollerar fortfarande Krim, Donbas och Luhansk och striderna i den kommande ukrainska våroffensiven lär bli hårda.
Här i väst är det lätt att tro att Ukraina har ett stort övertag – en bild som beror mycket på att våra sociala medier förmedlar en subjektiv bild av den ukrainska armén som överlägsen i allt och ryssarna som klantiga amatörer. Men även om den är hårt pressad och långt från toppen av sin förmåga, fungerar den ryska logistiken fortfarande. Många militära bedömare har också sett att inkräktarna anpassat sin taktik på slagfältet. De klarar av att försörja fronten med mellan 20 000 och 40 000 granater om dagen, liksom bränsle och förplägnad, tre av logistikens huvuduppgifter i vilken armé som helst.
Även om tyska, amerikanska och brittiska stridsvagnar nu äntligen börjar levereras kan de som mest bli tungan på vågen. För Ukrainas största behov är och förblir mer luftvärn samt ytterligare ammunition och nya eldrör till kanoner och haubitsar. De ryska förlusterna, om än säkerligen mycket stora, är sannolikt överdrivna. Liksom att de ukrainska är klart nedtonade. En armé på offensiven lider också större förlust än den försvarande sidan, så rollerna blir ombytta i vår.
Risken är därför överhängande att Ukrainas motoffensiv kör fast, om inte förr så på Krim. För var månad som därefter går ökar risken för att viljan att stötta landet mattas av och krav på vapenstillestånd och fredsavtal hörs. Det är ett strategiskt vänta-och-se-spel som passar Ryssland, men som skulle belöna ett land för att med våld ha ritat om Europas gränser. Men Ukrainas framtida säkerhet kan bara hävdas utifrån en militär styrkeposition. Väst har därför inget annat val än att fortsätta stödja Ukraina tills hela landet är befriat – vilket också betyder hela Krim.
Ola Tedin är frilansande liberal opinionsjournalist med EU som specialintresse. Han har varit ledarskribent i Sydsvenskan och Expressen, politisk redaktör på Ystads Allehanda samt arbetat för Liberalerna i Europaparlamentet.
