Dödsfall
Sven Strömberg, Hässleholm och Bjärnum, har avlidit i en ålder av 66 år.
Han föddes på Hässleholms sjukhus, son till Karl Erik och Rut Strömberg. Sven och hans bägge syskon växte upp i Ängelholm, där Sven tog sin realexamen 1955. Efter skolgång arbetade han bland annat i handelsträdgård och på posten, innan han gjorde sin värnplikt vid F10 i Ängelholm.
Han kände tidigt en kallelse att förkunna Guds ord och efter bibelskola i Filadelfiakyrkan Stockholm, fick han sin första tjänst som ungdomspastor i Filadelfia Mjölby. Under åren i Mjölby lärde han känna Elly Nilsson, som var solist och pianist i församlingen där. 1962 vigdes Elly och Sven av pastor Bror Spetz i Filadelfiakyrkan i Mjölby. Under åren som ungdomspastor i Härnösand, Halmstad och Södertälje, utökades familjen med fyra barn.
I Rättvik fick Sven sin första tjänst som pastor och föreståndare i Filadelfiakyrkan. 1975-1979 var han pastor i Hudiksvall och därefter flyttade familjen till Hässleholm, där Sven sedan var yrkesverksam i åtta år.
Det var inte bara från predikstolen han tjänade. Han hade ett stort musikintresse och spelade med glädje både orgel, piano och dragspel. Han har dirigerat blåsorkestrar och varit sångledare.
Precis en vecka innan dödsfallet spelade han orgel till den unisona sången under gudstjänsten.
Under åren i Hässleholm var Sven Strömberg med och startade upp Hässleholms närradio, där han var producent och programledare under många år. Hans sista radioprogram spelades in med reporterbandspelare från sjukbädden.
1987 gick flyttlasset vidare till Umeå. Några år senare blev församlingen där tillsammans med Hässleholm och Mjölby, utsändande församlingar då Sven och Elly gav sig ut på missionsfältet. Efter att ha läst kiswahilii på intensivkurs, åkte makarna till Tanzania där Svens huvudsakliga arbetsuppgifter var att undervisa i bibelkunskap, administration och ledarskap för församlingsledare i hela östra Afrika. De fick tio spännande år med långa strapatsrika resor.
Svens hjärta ömmade för människor som korsade han väg. Han pratade med alla och fick goda vänner överallt. Han kände sig hemma när han övernattade hos fattiga massaier och han tog tid att dela många traumatiska livsöden i de väldiga flyktinglägren vid gränsen till Burundi. Ibland tog han frukosten med sig och åkte ner till busshållplatsen i Moshi, där han slog sig ner bland gatupojkarna och delade sina bullar med dem. Han tog sig tid att stanna och lyssna, han hade aldrig bråttom när någon behövde hjälp.
Han återvände från Afrika, rik på minnen och vänner och makarna bosatte sig i det som en gång var Svens morföräldrars hem i Bjärnum. Han tjänstgjorde en tid som vakanspastor i pingstförsamlingen Bjärnum.
Hösten 2004 insjuknade han hastigt i akut leukemi och trots en svår kamp behöll han sitt strålande humör och sin positiva livssyn ända till slutet. Han älskade livet men var väl förberedd för himlen.
Sven Strömberg var just i färd med att flytta in i den nya lägenheten i Hässleholm. Han somnade fridfullt in på Kristianstads lasarett, omgiven av sina älskade.
Närmast anhöriga är makan Elly, sonen Daniel med maka Lena och barnen Simon och Linnea, dottern Marie med make Urban och barnen Isabella, Isak och Elvis, dottern Lotta, sonen Johan med fästmö Maria Magdalena samt storebror Lars, Ängelholm och lillasyster Birgitta, Jönköping med familjer.
