Efter examen väntar världen
En tröja som hans mormor stickade åt honom som liten kliade förfärligt. När Fredrik Rättzén skulle illustrera ångest till en tidningsartikel dök tröjan upp i hans huvud igen. Kanske ångest kan kännas som att ha på sig en kliande tröja, funderade han.
– Jag gjorde en tröja av myror. Det spelar ingen roll hur mycket man kliar på det, det blir bara värre.
Det är en av de renaste, enklaste bilder han har gjort. Inte förrän man kommer nära ser man myrorna. När lärarna på hans utbildning vid Art Department i Richmond uppmanade honom och de andra studenterna att skicka in sina illustrationer till den årliga utställningen Illustrators 55 var det ett av hans bidrag i klassen för professionella.
Enligt hans lärare är det världens största tävling för illustratörer. Juryn vid Museum of American Illustration i New York gillade hans stil. Hans illustration blev ett av 400 verk som ställdes ut under vintern.
– Det betyder jättemycket i och med att jag inte har börjat jobba ännu.
Fredrik står framför staffliet i sitt rum hemma hos föräldrarna i Kristianstad. Han ursäktar att det är lite trångt. Sängen ställer han upp mot väggen när han jobbar.
Det är mestadels här han jobbar, ofta på nätterna eftersom studenterna på den 2,5-åriga utbildningen i Richmond följer seminarier enligt amerikansk tid. Stora delar av utbildningen är webbaserad. Han och de andra studenterna runt om i världen målar och tecknar hemma och kommunicerar med varandra och lärarna över internet.
Fredrik tycker att utbildningen överträffar alla förväntningar, även om det kan vara ensamt att stå i sitt eget rum och jobba. Längst ned i hans bokhylla ligger ett gipshuvud av helgonet Sankt Benedict. Första året ägnade han 300 timmar åt att teckna av det så precist han kunde. För att få skuggorna rätt var han tvungen att jobba på natten med rätt belysning. Den färdiga teckningen hänger inramad i tv-rummet, men Fredrik orkar knappt se honom längre.
Ändå är han tacksam för att utbildningen varit så grundlig. Han har provat nya tekniker, men framför allt har han lärt sig mycket om arbetsprocessen.
– Illustrationerna har hjälpt mig oerhört att mogna och ta kritik och hålla sig till en idé och klara det. Det är en strikt process från idé till färdig illustration. När jag målar har jag ingen tydlig slutpunkt. Det är en inre dialog.
På staffliet står just nu en stor målning av två barn som håller varandra i handen. På skrivbordet ligger examensarbetet som han jobbar med parallellt, en serie målade porträtt av personer han känner i Kristianstad. Han tycker också om att kombinera målandet med fotografiska element.
– Det handlar om att hitta det egna uttrycket. Det har tagit tid. Mitt målande nu kombinerar något helt realistiskt med något abstrakt. Då kan betraktaren fylla i luckorna.
I slutet av april åker han till Richmond för att göra sista delen av utbildningen. Han hade inte råd att åka över och se utställningen i New York i vintras, men efter examen i sommar ska han bila till New York och träffa art directors för att marknadsföra sina illustrationer. Han vill helst jobba på den amerikanska marknaden.
– Jag försökte som illustratör på svenska marknaden. Vi har väldigt enkla illustrationer i Sverige. Min stil var för målad.
Efter några år som illustratör hoppas han kunna ägna sig åt konst på heltid. Det är det han helst vill göra. Även om han vet att det kan bli svårt är han förhoppningsfull och tycker att livet är bra och spännande just nu.
– Det är roligt att kunna göra det man brinner för. Jag var aldrig så motiverad under gymnasiet, men nu är det roligt att gå upp och jobba varje dag.
