En motorcykel med sidovagn
– Glädjen att skapa har alltid funnits. Det finns i blodet helt enkelt.
Och nog råder det sann skaparglädje på Ängabacken alltid. Sällan har väl så mycket minnen och drömmar rymts på en och samma plats som på den pittoreska gården på backkrönet strax utanför Näsum där Kurt Bäckman de senaste 34 åren bott med sin fru Siv. Med det välkända lantbruksmuseum som finns inhyst i den stora längan på gården och skördefesterna som lockat långväga gäster i hela tolv år har Kurt blivit något av ett kännetecken för den lilla bygden. Alla känner Kurt och Kurt känner alla.
– Tack vare vårt museum och de årliga skördefest-erna har jag fått vänner för livet. Att människor känner till och uppskattar det vi gjort betyder jättemycket.
Allting börjadeegentligen i Håkanryd för exakt 80 år sedan då Kurt Bäckman föddes. Som son till en cykelhandlare fick han redan som liten vara med och reparera gamla cyklar och det tog inte lång tid förrän både Kurt och alla i hans närhet insåg att pojken hade en passion för att bygga, skruva och skapa. Dock skulle det snart visa sig att Kurt faktiskt hade en passion för det mesta.
– Jag har sysslat med så mycket att jag nästan får huvudvärk när jag tänker på det. Jag har varit jordgubbshandlare, byggt bärgningsbilar och ägt både min egen cykelaffär och bensinmack. Och allting har varit roligt, jag kan inte säga att jag någonsin gjort något som jag inte brunnit för, säger Kurt men påpekar att det finns en person som han har att tacka för att han i alla år har kunnat leva ut sina drömmar till fullo.
– Jag brukar säga att en motorcykel behöver sin sidovagn och min fru Siv är min sidovagn. Hon har alltid backat upp mig och mina idéer och vi har tillsammans skapat och förverkligat våra gemensamma drömmar. Att kunna hålla på med så många olika saker förutsätter att man har någon vid sin sida som delar samma intressen och vi delar allt.
Och man kan väl något blygsamt påstå att det var kärleken till bilar och motorer som indirekt gjorde att Kurt fann den stora kärleken där i Ekebjär Folkets Park 1949. Med sin svarta Ford Junior, årsmodell 1936, erbjöd han Siv skjuts hem och sedan dess har de varit oskiljaktiga.
Tillsammansstartade de således en älskad tradition i Näsum, den årliga Skördefesten. Tusentals besökare har år efter år kommit för att uppleva charmen hos det riktigt gamla lantbruket och lyssna till storheter som Danne Stråhed och Hasse "Kvinnaböske" Andersson som även de förälskat sig i Bäckmans och Ängabacken. Men även om det är skördefesterna som gjort Kurt och Siv till rikskändisar och belönat dem med kulturpris från både Sölvesborgs och Bromöllas kommun så är de båda överens om att lantbruksmuseet är det största som de tillsammans har åstadkommit.
Allting började egentligen med ett gemensamt intresse för att samla gamla saker. Tillsammans dammsög de samlarmarknader och auktioner och innan de visste ordet av hade paret Bäckman så mycket saker att de kunde öppna ett museum. Och det var precis var de gjorde. Cyklar, mopeder, hushållsredskap, tröskor och vagnar. Minnen från ett helt århundrade ryms i dag i längan på gården. Men Kurts verkliga ögonstenar har fått hedersplatsen i den nybyggda delen av huset.
– Jag har 23 stycken totalrenoverade veterantraktorer. Jag har själv rustat upp allihop och alla är körbara. Många av dem är helt unika och flera samlare har hört av sig och vill lägga vantarna på dem. Men jag är nog för stolt för att sälja dem. Ibland kan jag bara sätta mig här bland mina traktorer med en kopp kaffe och bara njuta av mina verk. Det är nog som när en konstnär fått en tavla färdig och är riktigt nöjd.
Men Kurt harinte lagt ned otaliga timmar på att restaurera traktorerna bara för att de ska stå inne på museet och samla damm. Hela åtta gånger har han ställt upp i de svenska mästerskapen i veteranplöjning och inte mindre än två gånger har han kammat hem förstaplatsen. Och trots sina 80 år så finns det fortfarande en glöd i Kurt som inte har för avsikt att släckas på väldigt länge.
– Åldern är bara en siffra. Jag kanske inte håller på med mina projekt lika aktivt längre men skulle jag få tag i en traktor av modell Deutz 1:a från 50-talet skulle jag inte tveka en sekund för att ge mig ut i verkstaden och fixa till den. Så som jag ser det så har jag minst tio år kvar tills jag går i pension.
