Farfars fiol lockade fram musiken

Namn:Sofia Henriksson

Född:Seoul, Sydkorea

Uppvuxen:Vä

Bor:Rinkaby

Familj:sambo med Roger Jönsson

Yrke:violinpedagog

Fritidsintressen:djur och natur, särskilt katter, att teckna och måla

Aktuell:fyller 30 år den 13 september

Starten i livet blev inte så bra för Sofia Henriksson. När hon var ungefär ett år fick hon polio. Därför kom hon inte till Sverige förrän hon var 17 månader. Adoptivföräldrarna Paul och Anja Henriksson från Vä mötte på Sturup. På den tiden behövde man inte hämta hem sitt barn vid internationella adoptioner.

Sofia Henriksson har fortfarande sviter efter sin polio. Det finns något som heter "Post-polio Syndrome"och brukar visa sig efter 25–30 år. I hennes fall är det sträckmuskeln i höger lår som är förtvinad.

– Jag kan gå, men i trappor blir det besvärligt.

Det blev Talldalsskolan, Väskolan, kommunala musikskolan, Österäng, Söderport, Sundsgården i Helsingborg och Musikhögskolan i Örebro för den unga Sofia. Sedan var hon färdig musiklärare med fiol som huvudinstrument och viola/altfiol som biinstrument.

– Jag började spela blockflöjt i andra klass, men jag hade problem för jag kunde inte läsa noter. "Dom där flugskitarna behöver inte jag", sa jag till läraren.

Sofia Henrikssons taktik var att få läraren att spela stycket först. Sedan kunde hon spela själv.

– Därför passar det mig med fiol, man formar tonen själv och måste ha bra gehör.

Att det blev fiol för Sofia Henriksson beror på en alldeles speciell fiol, som numera är i hennes ägo.

– Vi sjöng och mycket hemma, men varken mamma eller pappa spelade något instrument.

Men hos farfar, framlidne frisören och handlaren i Gärds Köpinge, Henry Henriksson, där hängde en fiol på väggen. Den fascinerade barnet Sofia, hon började knäppa på strängarna.

Hennes första fiollärare var Lennart Frick.

– Han arbetar som musiklärare i Osby idag. Numera är vi alltså kollegor; det tycker jag är roligt.

Sedan blev det Stig Nilson under flera år och sedan, under ett underbart sista år på gymnasiet, den nu bortgångne Hans Melin.

– Han var folkmusikens mogul i stan, förklarar Sofia Henriksson.

Idag sitter hon i styrelsen för Spel- och Dansstugan, som är med och arrangerar spelmansstämman i Degeberga varje år. Medlemmarna uppträder under artistnamnet Låtlaget.

– Man kan inte bara vara lärare, man måste spela själv också.

På den klassiska sidan spelar Sofia Henriksson i gruppen SaViHo.

– Det ska uttalas på spanska! (jag sänder en varm tanke till kollegorna på taltidningen…)

SaViHo står för saxofon, violin och horn. Det är lärarkollegorna Lars H Carlsson och Patrik Vannerberg som spelar sopransax respektive valthorn.

– Jag tycker om att sjunga också. Jag har sjungit i olika körer hela mitt liv sedan jag började i barnkyrkokören i Vä, berättar Sofia Henriksson.

Om allt går i lås blir det tv-inspelning i höst. Hon ska spela in ett caféprogram tillsammans med Thomas Poppe i höst.

Musiken är hennes liv, det skulle man kunna tro. Men när jag frågar om fritidsintressen blir det helt andra svar. Sofia Henriksson tänkte bli biolog.

– Jag har alltid tyckt om djur och natur, särskilt katter. Jag har haft katt sedan jag var sex år.

– Och så tycker jag om att teckna och måla, det har jag också gjort sedan jag var liten. Men nu får jag inte så mycket tid till det, vi håller på och bygger om och till huset.

Sofia Henriksson har två önskningar inför framtiden: att musikskolan i Östra Göinge ska få vara kvar och att huset i Rinkaby ska bli färdigt.

Ulf Norenius