Han är svår att nischa

STOCKHOLM. Officer, skurk eller snäll polis i ”Tsatsiki” – Jacob Ericksson har spelat de flesta rolltyperna.

–  Det är svårt att nischa mig som skådespelare, och det är rätt skönt, säger han.

Vägen till skådespeleriet gick via en skolpjäs och sedan var han fast.

–  Det var så himla kul att det nästan var som en uppenbarelse. Sedan dess har det bara rullat på och varit självklart att det är det här jag ska hålla på med, säger Jacob Ericksson.

I ett samhälle där somliga söker hela livet efter något meningsfullt att göra utan att lyckas, känner Jacob sig som en som har hittat hem. Skådespeleriet är dröm, jobb och fritid i ett.

Vad var det som kändes självklart med att stå på scenen?

–  Spänningen i att vara där på plats just nu, det är magiskt. När teater är bra så är det ju det bästa som finns. Som en bra konsert.

Musiken är hans andra passion, vid sidan om skådespeleriet, och en orsak till att han blev rekryterad till den där skolpjäsen. Jacob som spelade i band var ju redan van vid scenen, tyckte dramagruppen. Fortfarande tar han varje chans att få med sig ett trumset i föreställningarna, nu senast i en liten show i Göteborg där han medverkade som trummande skådis.

–  Jag kommer aldrig att släppa trummorna, de står tryggt på mitt lantställe och dit kommer mina kompisar och jammar. Det går inte att jamma Strindberg, liksom, det är en annan grej med musik och trummor.

Han kom in på första försöket på Göteborgs scenskola och sedan dess har det, som han säger, ”rullat på”. Film- och tv-rollerna är vad som har gjort honom känd för en större publik, men teatern och radiodramatiken behövs i samma utsträckning för att skapa bredd och jämvikt. Strindberg är välrepresenterad i hemmabiblioteket, och ett av de bästa minnena ur karriären är rollen som Jean i ”Fröken Julie” på Göteborgs stadsteater.

Jacob Ericksson har varit med i ett stort antal produktioner och har försökt att variera mellan olika rolltyper och genrer för att inte fastna i ett fack. Han tillhör inte något av de mest kända ansiktena, men är tillräckligt igenkänningsbar för att undvika krogen en fredag kväll.

Drömmer inte alla skådespelare om det stora genombrottet?

–  Jag har tänkt att ’nu lossnar det’ i hela mitt liv, hehe. Men jag har ingen panik, och vad är det som ska lossna? Det har flutit på och jag trivs rätt bra på den här nivån. Jag kan röra mig fritt, samtidigt som det kommer fram någon varje dag och säger något om det jag har gjort. Det känns väldigt bra.

Framtiden har han ingen uppfattning om, han går upp i det han för närvarande sysslar med.

–  Jag har varit mån om vad jag gör och har nog gjort en del karriärmässigt dumma val, för att den ena produktionen har känts mer intressant än den andra. Jag har också försökt vara medvetet ombytlig, för att inte hamna i ett fack. (TT Spektra)

Sist såg vi Jacob Ericksson i tv-serien ” Våra vänners liv ” , som lite otippat ledde till en genusdebatt på kultursidorna. Foto: JESSICA GOW / SCANPIX