Han var en stor musikalisk gestalt

Vi var ju båda verksamma på kulturens område och hade något att tala om. Det första vi talade om, var när min gamle skolkamrat, Peter Mårtensson, senare Winberg, hade tagit sitt liv. Peter var en trummis av guds nåde och kollega med Jan. De hade spelat mycket ihop och Tollarparn hade många gånger kompat Peters mor, den kända jazzsångerskan Solveig Winberg.

Han och jag pratade då,och varje gång vi möttes på byn eller i affären pratade vi med varandra. Det blev långa samtal och högt och lågt, om jakten, musiken och livet. Han hade mycket att berätta och jag var en ivrig lyssnare. När Keith Jarrett hade släppt sina inspelningar av Dmitri Shostakovich"24 preludier och fugor, opus 87, ville Jan gärna låna dem av mig. Jag tog mopeden och körde till hans hus. Vi blev stående länge och Jan sa: "Den dagen man kan spela dessa... ack, det finns inget svårare". När jag fick tillbaka skivan var texthäftet borta. Jan sa att det antagligen låg i någon nothög och han skulle leta fram det. Han hittade det aldrig.

En annan minnesvärd stund med Tollarparn var när han till stor orkester i Tollarps sporthall framförde Hilding Rosenbergs pianokonsert samt bitar ur hans märkvärdiga verk "Resan till Amerika".

När kriget pågick iBosnien ordnade jag en artistgala i Kristianstads konserthus. Till förmån för det belägrade Sarajevo ville vi samla in pengar till Röda Korsets verksamhet.

Alla de medverkande ställde upp gratis. Tollarparn var den förste som sa ja, han kompade Ulla "Sniff" Neumann, som sjöng jazz av högsta klass. Han var rasande för att pianot var ostämt i konserthuset, Ulla sa "det tycker inte jag, det låter fint" men det var liten tröst för honom. Det blev en minnesvärd konsert.

När Tollarparns hustru avled, alldeles för ung, stod han där ensam med döttrarna. Vi beundrade hans tapperhet och ansvarskänsla, vi som själva var en stor familj med många barn. Nu är hans döttrar ensamma kvar. Det känns sorgligt. Men det kanske viktigaste av allt är att de får dela minnet av sin far med en stor krets människor som älskade hans musik, den han spred med sådana generositet i de mest skiftande kretsar. Inte minst hans publik och vänner här i trakten kommer att minnas honom som en stor musikalisk gestalt.

Thomas Nydahl