Hans plockar russinen ur kakan

Namn: Hans Bengtsson

Född: Hylta, 1 januari 1950

Uppvuxen: Hylta

Bor: Malmö

Familj: Hustru Ilse, barnen Johannes och Rebecca. Samt hunden Fanny som tillägnats boken.

Yrke: Journalist (nöjesredaktör på Skånska Dagbladet, tidigare bland annat 3 år på Kristianstadsbladet)

Fritidsintressen: Läsa och skriva

Aktuell: med boken "Allt du inte behöver veta" (Känguru förlag)

Det finns så mycket man inte behöver hålla reda på, men som man ändå vet. Onödigt vetande skulle en del kalla det, men för Hans Bengtsson är inget vetande onödigt, han har aktivt samlat i halva sitt liv.

Han har en liten fickradio, Hans Bengtsson, som han lyssnar på när han cyklar. Bara med ena örat så att bilarna hörs också, men om han hör något intressant i hörluren stannar han cykeln och skriver upp det.

– Jag har lite dåligt minne och annars glömmer jag bort det innan jag kommer hem, säger han.

Det är därför han sparar allt på papper. Klipp ur tidningar och anteckningar och så massor av böcker. Bara klippen och anteckningarna fyller flera hyllmeter hemma i hans bokhyllor, sorterade i kuvert ligger de i ämnesordning. Det blir ganska många tusen klipp.

Han har ett förflutet som museiman och är väldigt historiskt intresserad. Framför allt kulturhistoria som etnologi och folklivsforskning sedan studietiden. Och där finns massor av kuriositeter.

– Jag värjer mig litegrann mot uttrycket "Värdelöst vetande", som jag tycker är lite för enkelt och lite för platt. Jag vill gärna kränga till det. Det ska gärna finnas en liten knorr i uppgiften i sig från början. Till exempel att han som uppfann den elektriska stolen var tandläkare. Det öppnar ju enorma rymder när man fantiserar.

Men hur gör man egentligen för att veta att allting stämmer, att det man läst eller hört inte bara är påhitt?

– Man får försöka lite. Jag har ju samlat ihop ett jättebibliotek också med sånt här, och man har ju lärt sig att det är några stycken som rör sig i samma värld. Och så kan man kolla litegrann den vägen. Och så kollar jag numera rätt mycket på nätet, försöker hitta tillförlitliga källor.

– Det roligaste är faktiskt att samla in. Och hitta något nytt, man kan bli något så förbannat lycklig, alltså

Det här är väl ett rätt bra sätt att få igång konversationer?

– Det kan man göra. Jag går och skräpar lite sånt var dag tror jag. När vi sitter och dricker kaffe på jobbet så finns det alltid något man kan kommentera. Och folk blir lite lyckliga för att de har hört något kul.

Det är kanske inte här man lär sig de stora dragen i historien, men däremot de små detaljerna som ofta är lättare – och roligare – att komma ihåg.

– Historiker kan bli så stötta för att folk håller på med sånt här eftersom man inte gör någon analys. Men jag har vänt på perspektivet totalt. Jag tar de små greppen. Jag ägnar mig åt detaljerna och bagatellerna så får de andra hålla på med de stora greppen.

– Jag kratsar ut russinen så får andra ta den torra kakan. (TT Spektra)

Kristin Groth