"Jag är bara en glad amatör"

Namn:Malin Jansson

Ålder:36 år

Född:Attarp

Bor:Tykarp vid Ignaberga.

Familj:sambo Tuve, barnen Christian och Robin

Yrke:lärare i en fjärdeklass på Lejonskolan i Sösdala

Fritidsintresse:westernridning

Framtidsplaner:satsar på EM i westernridning 2004

Aktuell:Svensk mästare i trial

Det är kul att westernridningen får lite uppmärksamhet, Sveriges för tillfället snabbast växande hästsport.

Det säger Malin Jansson från Tykarp vid Ignaberga som förra månaden vann SM i grenen trail (långsam cowboydressyr) för "american quarter", en hästras som är snabbast i världen på att springa en kvarts engelsk mil.

– I USA är westernridning stor grej, det är moderlandet, men här i Sverige blev cowboykulturen populär först på 1990-talet. Sedan dess har den växt ofantligt, bland annat här i Göinge, säger Malin Jansson som importerade sin första american quarter från Danmark. Därför att det inte fanns några i Sverige. Nu finns Det cirka 2000 av rasen i Sverige men över fyra miljoner i USA.

– Själv började jag rida då jag var fem år. Då fick jag en ponny–Beppe–en elak rackare som både högg och slogs. Jag red den i tio års tid, men hästintresset svalnade inte helt. Det blev en dressyrhäst när jag återupptog ridandet. Men jag ville mer fast inte hoppa, och det var så jag kom in på västernridningen.

– Trots snabbheten hos american quarters handlar det inte om att göra saker på tid i västernridningen. Det är i stället smidighet och precision som bedöms, berättar Malin Jansson.

– I trail exempelvis handlar det bland annat om att i skritt, trav och galopp ta sig igenom en bana med ett 50-tal bommar. och grindar utan att släppa greppet om vare sig hästen eller grinden, gå över broar, "rygga" etcetra; utan att stöta i. Moment som hämtats från verkligheten när cowboys drev sina boskapshjordar på prärien.

– Dessutom är det en publikfriande sport med mycket glitter och glamour: en snygg sadel, boots med silversporrar, läderbyxor, spännet, den bredbrättade hatten. Det är mycket som hör till den här sporten än bara själva ridningen.

När Malin Jansson tävlade och vann SM i början av augusti i Skövde var det med femåriga Gullan, eller Gold Seeker Pine Bar som hon officiellt heter. Det gick så bra att de till och med fick inbjudan till den stora "Worldshowen".

– Jag köpte henne som oinriden för tre år sedan och har sett hur hon utvecklats. Var med när hon vann holländska mästerskapen, men det finns bara minnen kvar nu. Saker och ting kan snabbt förändras, säger Malin Jansson och blir lite mer allvarlig i rösten.

– Gullan som skulle ha fölat i april nästa år fick tarmvred två veckor senare. Det blev djurambulans till Helsingborg och akut operation på djursjukhuset, men de kunde inget göra för att rädda henne.

– Det här är saker man har får lära sig ta då man jobba med djur, men visst känns det hårt.

– Nu hade jag inga planer på att åka över till USA med Gullan. Det är alldeles för kostsamt, konkurrensen blir stentuff ock jag är bara en glad amatör.

– Nu jobbar jag vidare med mina andra två hästar. Tutt som just nu är i Tyskland och ska visas av en kompis på tyska mästerskapen för treåringar den 1-5 oktober. Och lille Tadde, en tvåårig valack som jag själv fött upp och som jag ska visa när Snapphanebygdens Western Ryttare har klubbmästerskap för alla raser i Önnestad den 27 september.

– Fördelen med västernhästar är att man kan tävla med dem redan när de är ett år. En dressyr- och hopphäst börjar man rida in först vid två och ett halvt, tre års ålder, men inom westernridningen kan man visa upp åringarna med grimma och grimskaft i lydnad och uppfostran. Det är det jag ska göra i Önnestad, säger Malin Jansson.

Jan-Tuve Truedsson