Jag är nykär!

Jodå, så är det. Jag är nykär och då inte lite mysigt vårförälskad, utan rent himlastormande kär. Och mannen i mitt liv får ursäkta, men det är inte i honom! Förresten är han lika nykär han. Men så är det också en helt annan typ av förälskelse som detta handlar om.

Häng med mig, så förstår du: det är i en man som är ett par år över de 85. Vi mötte honom på ett tangoställe, dit jag och min tangodansande man brukar gå.

Jag och den äldre mannen dansade några danser, men speciellt duktig, det var han inte. Faktum är att det är tveksamt om det ens går att definiera som tango, men det spelar mindre roll i sammanhanget. Vi dansade ändå och roligt hade vi!

Han berättade att han aldrig dansat i hela sitt långa liv, förrän för några år sedan då en ur personalen på det serviceboende där han bor lockade honom att prova seniordans. Sen dess är han biten och åker runt till olika seniordanser, serviceboenden och andra platser där det vankas dans. För en nybliven seniordansare fyllda 85 är detta i sig en bedrift, kan tyckas. Men det verkar inte han hålla med om, så istället provar han det mesta; tango, salsa, linedance och så vidare. Ja, allt han kan tänkas snubbla in i, det provar han. Tämligen orädd, både för att misslyckas och för att inte veta vad han ska möta, hur han ska bli mottagen etcetera. Tänk om vi alla våra sådana - orädda, nyfikna och inte ett dugg främmande inför det okända!

Jag kom att tänka på denne man härom dagen, när jag lyssnade på ett program i P1. De talade om valet i Iran, som hölls igår. Det finns förvisso väldigt mycket att säga om deras så kallade "demokrati", men det ska jag inte göra här och nu. Istället är det några meningar så där mitt i reportaget som har etsat sig fast i mig. Ord om att reportern från SR hade upplevt främlingsfientlighet i den lilla persiska staden där hon var och gjorde sitt reportage.

På valmötet hade det uttryckts tydliga önskemål om att inte främlingar - läs västerlänningar - skulle få så stort inflytande över deras stad, deras land och deras kultur. Att de får för mycket uppmärksamhet och att de unga i staden tar efter sättet att klä sig, uttrycka sig och leva. Detta är en farlig utveckling som man inte vet vart den ska leda och därför måste stoppas. Känns resonemanget igen?

Tänkte nästan det! Faktum är att reportaget kunde ha varit från vilket val som helst; Iran, USA, Thailand, Ecuador, Sverige, Sudan - fenomenet finns överallt.

Som motvikt till all denna världens rädsla och ovilja ska man se min dansande, orädde danspartner! Är det konstigt att vi är nykära?