”Jag kände farmors närvaro”

Förra gången vi sågs var bladen i Tivoliparken gröna. Det var början av hösten 2011.

Då pratade Anton Salvin om sin dröm: att fortsätta sätta upp en egen pjäs. Nu, när snön dämpar alla färger och ljud, är han framme vid målet. Uppe i studion står scenografin efter hans första pjäs för barn, ”Hotell Spader – en ovanlig söndag”, som spelades för sexåringar nyligen. Det var barnteaterarbetet för andraårseleverna på Christian 4-gymnasiet.

En overklig känsla

För Anton Salvin var det starkt att se sina figurer få liv.

– Det var en otrolig känsla, nästan lite overkligt. Det är inte alltid figurerna blir som i manus, men de här blev till punkt och pricka verkligen levande.

Han tackar regissören Sofie Gerhartz för det. Hon skapade slapstickhumor i vissa scener och bidrog med ett nytt slut som Anton tyckte blev bra. Hon såg den spirande kärleken mellan hotellgästen och storviltjägaren William von Pendergast och hushållerskan Biddie Middie och såg till att de fick varandra.

En saknad farmor

Biddie Middie är speciell för Anton Salvin. Hans farmor Siw Salvin, som skrev mycket sagor och poesi, skapade en radioteaterföreställning på SR Kristianstad, där karaktären Biddie Middie spelade en viktig roll.

Anton lärde känna henne som barn när han lyssnade på kassettband med radioprogrammet.

När han själv påbörjade arbetet med ”Hotell Spader” ville han skriva om saknad, för att han saknar sin farmor så mycket. Hon dog för ett och ett halvt år sedan, 82 år gammal.

Skratt och gråt

– Det är inte lätt att skriva en historia för barn där så allvarliga saker tas upp, men saknad är något alla kommer att vara med om.

Under föreställningen blev han varm i hjärtat av att höra barn och lärare snyfta under de allvarliga scenerna. Föreställningen hade lyckats beröra. Samtidigt är Anton säker på att Siw också var med.

– Jag kände farmors närvaro och hörde hennes skratt.

Nu är barnteatern över efter åtta föreställningar. I foajén ligger i stället kvarlämnad rekvisita och kläder efter den senaste repetitionen av ”Jesus Christ Superstar”, där Anton spelar lärljungen Judas Taddeus, inte att förväxla med förrädaren Judas Iskariot.

Kände igen sig i rollen

Judas Taddeus var en av de mer okända lärljungarna som led martyrdöden och blev ett helgon för de förtvivlade och hopplösa. När Anton upptäckte det blev han glad att just han fick spela den rollen, eftersom han kunde känna igen sig i känslan av utanförskap. Själv kände han sig aldrig hemma i skolan, förrän han fann teatern och började på Christian 4-gymnasiet.

– Jag har känt mig rätt hopplös, en tid i mitt liv. Inget av det där kommer fram i musikalen, men researcharbetet kring karaktären hjälper mig i rolltolkningen.

Själv är han inte troende, men påverkas ändå starkt av att spela ”Jesus Christ Superstar”.

– Man kommer i kontakt med sina känslor. Det är en tuff musikal att framföra och det är en av de historier som folk kan bäst.

Siktar på teaterkarriär

Musikalen är hans sjätte. I framtiden hoppas han komma in på scenskolan i Malmö. Även om det är tufft att göra karriär inom teatern tycker han att det är värt det.

Varför trivs du så bra på scen?

– Magin, skaparglädjen som finns hos alla. Det blir som magnetism. Alla samlas för att göra något de älskar.