"Jag var livrädd för vatten som barn"

Namn:Hans Chrunak

Bor:Upplands Väsby utanför Stockholm

Familj:hustrun Titti, bonusbarnen Elin, 17, Johannes, 14

Yrke:f d förbundskapten för simlandslaget, sportchef

Aktuell:55 år idag

Något födelsedagsfirande på fredagen räknar han inte med att det blir:

– Då ska jag vara på en tränarkonferens i Växjö där fiaskot från VM i Barcelona ska analyseras, meddelar Hans Chrunak, svenska simlandslagets mest framgångsrike ledare genom tiderna.

Den första guldet var Therese Lundins brons på 100 meter på EM i Aten 1991. Den sista i herrarnas lagkapp på 4x50 meter fritt på EM i Valencia år 2000. Inalles simmade de blågula hem makalösa 182 mästerskapsmedaljer av skiftande valör under hans tio år som förbundskapten.

– Det var ju rätt hyfsat, menar Hans Chrunak.

Numera är han sportchef på Svenska simförbundet där han bland annat sysslar med utvecklingsfrågor, sponsringar och arrangemang som SM och World Cup. Han har dock inte längre något med själva tävlingssimmandet att göra, påpekar han.

För närvarande handlar det mycket om simkunnighetskampanjer.

– Alla barn i det här landet ska kunna simma. Det kan de inte. Men det ska vi ändra på. Jag har fått med idrottsminister Mona Sahlin på banan och hon har sagt att det ska vara en medborglig rättighet att man får lära sig simma.

– Nu har vi tagit fram en modell som alla landets kommuner ska få ta del av och som visar hur man kan gå tillväga utan att det kostar skjortan. Sjösättningen blir förmodligen i Upplands Väsby.

Han säger "förmodligen" eftersom det vid vårt samtal återstår ett möte med kommunledningen innan projektet är i hamn. Men det är säkert lugnt. Kapten Chrook, som han kärleksfullt kallades av sina simmare när det begav sig, brukar få som han vill. Dessutom är Upplands Väsby Hans Chrunaks hemkommun.

Ett annat projekt som simlandslagets förre befälhavare ser fram emot med spänning är Bokmässan i Göteborg där han ska lansera sina nedtecknade minnen i bokform.

– Lite sent, kanske, med tanke på att jag slutade i min synliga roll år 2000. Jag var heller inte så intresserad i början när jag blev tillfrågad av förlaget, men nu är den här i alla fall, konstaterar den förväntansfulle författaren till "Kaptenen med vattenskräck".

Denna i sammanhanget något bestickande titel har sin bakgrund i en badincident som inträffade i barndomsstaden Landskrona för 50 år sedan.

Pappa Chrunak, med femårige och icke simkunnige Hans på axlarna, hade vadat ut i vattnet och snubblat till, varvid sonen kastades av. Förutom några rejäla kallsupar och den isande känslan av att inte ha bottenkänning blev resultatet:

– att det faktiskt tog ytterligare två år innan jag lärde mig simma.

Att simning ändå var den huvudsakliga fritidssysselsättningen berodde på att alla i kompisgänget han växte upp med i Landskrona bodde i närheten av badhuset.

– Det blev liksom ett fritis för oss. Och om man då som jag saknade talang och tyckte det var för jobbigt att simma själv fick man bli tränare, menar Hans Chrunak.

Han var 16 år när han tog sig an den första gruppen, 17 när han valdes in i Landskrona Simsällskaps styrelse, 43 när han blev förbundskapten.

Det har flutit mycket vatten genom Öresund sedan dess. Men någon saknad efter förbundskaptenslivet finns inte.

– Inte ett dugg. Jag kan visserligen sakna alla goda minnen och den där jättenerven som bara infinner sig vid stora mästerskap. Annars var jag väldigt färdig med det jobbet efter de där tio åren. Det går åt en massa energi och kostar på för att hålla lågan brinnande. Har den brunnit ner så har den.

Egentligen har Hans Chrunak semester just nu för att flytta. Med följd att han säger sig "ha ont i alla muskler jag inte visste att jag hade". Därför blir den inledningsvis nämnda konferensen i Växjö en välkommen vilopaus i flyttbestyren.

– Det fanns nog lika många orsaker till VM-fiaskot i Barcelona som antalet misslyckanden, säger han och suckar lite.

Att något av skälen skulle vara en övermättnad på framgångar från våra tidigare så lyckosamma simmare tror han dock inte på. Det fanns trots allt de som hade framgång även om de försvann bland alla floppar, påpekar han. Kanske är det i stället så att en och annan av storsimmarna passerat bäst-före-datum. Å andra sidan:

– Den mest gigantiske simmaren på hela VM, Alexander Popov, är äldre än någon av våra stjärnor och har varit med mycket längre. Nej, jag tror det var en tillfällighet. De kommer igen på OS i Aten nästa år, säger Kapten Chrook bestämt.

Och då lär det bli så. (TT Spektra)

Monica Frime