Julia Aspnäs ska utvecklas vidare i London

Du har säkert sett henne. Hon har jobbat som servitris på flera ställen i Kristianstad. Samtidigt har hon pluggat för fullt på gymnasiet. Och jobbat extra med att ge läxhjälp.

Men du kanske främst har sett henne på teatern. Eller hört henne.

För sjätte året har hon varit med när kommunala musikskolornas musikalgrupp Flash har satt upp musikal. Nu senast var det ”Little shop of horrors”, där hon spelade den blyga och snälla flickvännen.

– Jag gillar att sjunga, men också att stå på scen. Så musikaler passar mig bra.

Och just rollen som Audrey i den senaste musikalen passade henne bra, säger hon.

– Hon är lite oskyldig och naiv. Det är kul att sätta sig in i en sådan roll och spela en sådan karaktär.

Musikalen är slut, den gick bara fyra kvällar eftersom det var en amatöruppsättning. Nu väntar det sista inför studenten i juni, när hon går ut från artistlinjen på Plusgymnasiet. I höst flyttar hon till London för att läsa ”performance and popular music” på Tech Music School.

– Där ska jag lära mig mer om hur man uppträder på scen, men också utveckla min sång. För det är ju sångare jag är i grunden.

Redan en välmeriterad sådan, dessutom. Under våren har hon fått ta emot såväl Loa Falkman-stipendiet som Lions sångstipendium. Allt på grund av sin skönsång.

– Pengarna kommer väl till pass nu när jag ska flytta till London. Det är inte billigt, och skolan är heller inte billig.

Någon bostad har hon ännu inte fått, men optimisten tror att det ska ordna sig. Under sommaren gör hon några vändor till London för att ordna upp boendet.

– Min syster har bott i London i flera år, så jag gillar den staden. Trots att den är så stor känns det inte som en storstad, den är mer familjär. Nästan lite som Kristianstad, även om det inte går att jämföra.

Förutom att skolas i moderna skalor hoppas hon även kunna hitta någon som hjälper henne att utveckla den klassiska sången. Julia vill vara bred, sjunga allt och inte fastna i något fack.

– Jag gillar att sjunga allt, från klassiskt till hårdrock. Drömmen är att någon gång få göra skivor i de olika musikstilarna.

Musikintresset har utvecklats rejält genom åren. Men i början hade det hård konkurrens av en annan hobby. Ridning.

– Jag tävlade lite i dressyr, säger hon ödmjukt och efter en stund kommer det fram att hon har ett knippe medaljer hemma på hyllan sedan hon red med landslaget i några yngre år. Närmare bestämt två SM-guld, ett NM-guld och så några Lag-SM-guld. Medan andra kanske bygger upp hela sitt liv på att de en gång tagit ett SM-guld är det här något som man får dra ur henne.

Hon kommer från en hästintresserad familj, där mamman var framgångsrik tävlingsryttare och numer tränare. Storasystern Elin är också skicklig och har fler medaljer än Julia.

– Det var kul med ridning, men sången var roligare. Det var mitt hittills bästa val i livet. Och min familj förstod när jag ville välja. Det har jag aldrig ångrat, sedan dess har jag kunnat satsa mer på det och utvecklats ordentligt.

Men sångstudier, musikaler, extrajobb med läxhjälp, plugg med bra betyg och så allt annat som hör till en tonårings hektiska liv. Hur hinner du med?

– Det är inte så farligt. Jag tar mig bara an saker jag gillar att göra, och när jag gör det ser jag till att göra det bra. Det är kanske därför jag lyckats? Sedan har jag fått ett bra självförtroende, skinn på näsan och tar inte skit. I den branschen jag ska ge mig in i vet jag att det kan hända mycket, då är det bra att kunna säga ifrån.