Kalla kriget väckte Mikaels politiska intresse

Uppväxtåren i Kristianstad var fantastiska. Mycket kretsade kring böcker och idrott. Mikael kunde springa en mil för att det var kul. Gjorde han inte det jagade han bollen i Kristianstad boll- och idrottsklubb.

– Jag slutade när jag var runt 20 och glasögonen gjorde det svårt. Sedan tränade jag ett pojklag, men det kändes rätt naturligt att runda av när studier och militärtjänstgöringen tog över, förklarar han.

Mikael hade läst naturvetenskaplig linje på gymnasiet. Han hade lätt för det i skolan och valet var inget han funderade så mycket över.

– Men jag insåg att det inte var den vägen jag ville fortsätta på. I stället läste jag in ekonomisk linje också, fortsätter Mikael.

Egentligen hade han en tanke om att utbilda sig till polis, men efter en himla rolig prao på SE Banken tog tankarna en annan vändning.

– Så jag sökte två jobb. Ett på Handelsbanken och ett på Skånska banken. Jag fick båda men Handelsbanken svarade fjorton dagar innan så jag tog det. Sedan köpte vi Skånska banken så det hade ändå blivit det samma, summerar han.

Åttonde jobbet

Första jobbet var som aspirant på Handelsbanken i Kristianstad. Mikael konstaterar att han är lyckligt lottad som fått utbildning betald av arbetsgivaren, bland annat inom ekonomi och familjerätt. Han avancerade till chef för kontoret i hemstaden, efter att ha jobbat i Trelleborg och Malmö, och fick vara med och pensionera två av de kollegor som lärt upp honom.

– Sådant är lite gulligt, tycker jag.

Nu är Mikael inne på sitt åttonde jobb inom samma företag. När det nya affärsområdet lantbruk skapades tittade familjen runt och beslutade sig 2007 för att bosätta sig i Trelleborg eftersom Mikaels fru Veronica kommer härifrån.

Kvar i Kristianstad finns Mikaels mamma.

– Jag var drygt 17 år när min pappa dog. Han blev bara 47 år. Jag tror inte att det påverkat mig så mycket. Men det var skönt den dagen jag själv var över 47 och jag är mån om att göra kul grejer. Det kan ta slut fort, konstaterar han.

Mikael har daglig kontakt med sin mamma Ulla. När han sätter sig i bilen strax efter åtta ringer han henne det första han gör och säger god morgon.

Politiskt aktiv

Redan under gymnasiet valde Mikael att engagera sig politiskt. Det är påtagligt att tiden med Kalla kriget påverkat hans sätt att tänka. Under en period satt han i Moderata ungdomsförbundets förbundsstyrelse för Sverige, men sedan kom jobb och familj i första hand.

– Jag blev medlem i Moderaterna igen när vi flyttade hit till Trelleborg och fick frågan om jag kunde tänka mig att stå på listan till förra valet. Det kändes bra att börja så. Plötsligt gjorde omständigheterna att jag blev ordinarie ledamot i kommunfullmäktige och det är jättekul.

I höstens val står Mikael på fjärde plats. Han kan tänka sig att göra mer, men vill jobba heltid och har ingen ambition att utmana ”de duktiga politiker som finns”.

– För mig är politik ideologi och inget jag vill försörja mig på, förklarar Mikael.

Hjärtefråga

Om han ska välja en hjärtefråga blir det skolan. Mikael tycker att vi måste bli duktigare eftersom en helt annan värld än den vi lever i nu väntar oss. Han vurmar för att hjälpa elever som har det jobbigt, som inte har lugn och ro och kan räkna med stöd hemifrån.

– Alla ska ges en chans att göra sitt bästa och nå sitt yttersta, det krävs om de ska ha en chans att få ett jobb. Det är bättre att ta kostnaden tidigt och ge barnen en framtid. Vi politiker ser samma problem men olika lösningar.

Mikael är utbildad reservofficer och tanken var att han skulle åka som en av de sista uttagna till FN-tjänst på Cypern.

– Men så blev det inte. Jag hade precis fått jobb, så det var nog någon mening med det.

Han beskriver sig själv som en föreningsmänniska och med i Odd Fellow, Rotary och Morgonbadarklubben Vågen. Fritiden ägnar han helst åt utförsåkning, jakt och golf. Han har tvingat sönerna att ta grönt kort eftersom han tycker att det, ur ett socialt perspektiv, kan vara lika viktigt att ha som ett körkort.

– Även om de inte har intresse nu så kan de starta när de vill.

Han är medlem i ett jaktlag i Lönsboda och njuter av upplevelsen av att vara ute även om inget vilt skulle dyka upp.

– Det är du mot vildsvinen, säger han till hunden Winston Churchill som ligger och tuggar intensivt på ett ben.

Mikael konstaterar att han varit 28 år på Handelsbanken. Chanserna är större att han byter bransch än arbetsgivare.

– Någon kallades oss banktalibaner och då blev jag glad. Jag är mycket mitt jobb eftersom jag trivs så bra. Jag har ett fritt jobb – jag får jobba hur mycket jag vill!