Kay Pollak filmar igen efter 17 år
Namn:Kay Pollak, Yrke:regissör, författare, föredragshållare Familj:fru Carin, tre mindre barn, tre större varav två bonusbarn Bor:Stockholm Aktuell:65 år den 21 maj Han kan visserligen åka med pensionärsrabatt på tunnelbanan från och med onsdag. – Och det kan ju vara en fördel. Men annars finns inte den här dagen för mig. Jag skulle lika gärna kunna fylla 58, 64, eller något annat, menar Kay Pollak. Man får leta länge för att hitta en mera övertygande blivande icke-pensionär. Regissören, med mera, som de senaste åren bland annat lockat mer än halv miljon till sina föreläsningar i personlighetsutveckling, är mitt uppe i det hektiska förberedelsearbetet inför sommarens filminspelning. Hans första på 17 år. "Så som i himlen" är arbetsnamnet på filmen, ett nutidsdrama som utspelar sig i en by i det inre av Norrbotten. I några av de ledande rollerna finns skådespelaren Michael Nyqvist och sångerskan Helen Sjöholm, den senare i sin filmdebut. – Hon var lysande vid provfilmningen, försäkrar Kay Pollak och bekräftar att sång och musik blir ett bärande tema i filmen. Manus är skrivet av honom själv tillsammans med frun Carin, journalist, och hans syster Margaretha Pollak. – Jag har gått och burit och slipat på den här idén i många år. Det ska bli jätteroligt att nu få förverkliga den och jag längtar till inspelningen som startar första veckan i juli, säger regissören med känsla och tillägger: – Det kommer att bli en mycket vacker, spännande och stark film. Säkert också engagerande. Ingen som har Kay Pollaks tidigare filmer på näthinnan har i alla fall anledning att betvivla detta. Att han nu återigen gör film betyder en ytterligare nystart i ett omväxlande liv med flera tvära kast. Första vändpunkten inträffade 1965 när Kay Pollak, ursprungligen universitetslärare i matematik och statistik, lämnade hemstaden Göteborg för en bättre tjänst vid universitetet i Umeå. – Redan första kvällen gick jag till studentteatern. När någon frågade om någon ville sätta upp en pjäs räckte jag upp handen. Trots att jag aldrig sysslat med teater tidigare. – Det blev en vändpunkt som gav mig enormt mycket energi. Jag skrev, spelade och satte upp pjäser i tre år. Till slut kände jag att det var detta jag skulle göra, så jag slutade på universitetet och flyttade till Stockholm, berättar Kay Pollak. I huvudkommunen utbildade han sig till producent på den nya tv-kanalen TV2. En rad uppmärksammade insatser följde. Bland annat "Flagga för trygghet", en pjäs han skrev själv och satte upp för tv-teatern. Och inte minst rosades han för tv-serien "Den hemliga verkligheten", första gången sänd 1973. Fyra år senare medan Kay Pollak fortfarande var anställd på TV2, kom ungdomsfilmen "Elvis! Elvis!", hans första biofilm som blev en omedelbar succé. De högt ställda förväntningarna på långfilm nummer två, filmatiseringen av P C Jersilds "Barnens ö", uppfylldes med råge 1980. Hans nästa film, "Älska mej", om den 14-åriga Susie, hade premiär den 28 februari 1986. Samma kväll som Olof Palme mördades. Filmmakaren Kay Pollak tog från och med 1987 ett steg åt sidan och släppte fram föreläsaren. Sedan dess har han flitigt framträtt på arbetsplatser och i studiecirklar för att prata om hur vi kan växa som människor genom möten. Och hur vi ska undvika bli offer för vårt eget dåliga självförtroende och våra rädslor. – Hos de flesta av oss finns en längtan efter att må bättre. Och grunden tror jag är att många av oss går omkring med dåligt självförtroende. Men vill vi arbeta med det så kan vi också ändra på det, menar Kay Pollak. Hans bok "Att växa genom möten" har sedan publiceringen 1994 kommit ut i 130000 exemplar bara i Sverige och är översatt till sju språk, bland annat kinesiska. Och det finns nog ingen aula eller föreläsningssal i Sverige som vid det här laget inte haft besök av den eftersökte författaren. Att han nu vänder blad på nytt och åter släpper fram regissören betyder dock inte att föreläsaren försvinner. Bland annat ligger det några engagemang inbokade i november och december. – Fortsätta föreläsa hoppas jag kunna göra så länge jag andas. Det har gett mig så oerhört mycket att få möta andra människor och prata om det man tycker är väsentligt. Det har också lärt mig att välja, bli lyckligare och själv sluta vara offer, säger Kay Pollak, som i födelsedagspresent redan fått den bästa gåva en blivande icke-pensionär kan få: – Hälsan. Jag är oerhört tacksam för att jag är frisk och kan fortsätta arbeta som jag gör. (TT Spektra) Monica Frime
